Baker_Large

Filminstitutet fyller 50 år! Vi bad nye filmkonsulenten Baker Karim att skriva om en film som representerar hans visioner för svensk film. Han valde Sidney Lumets Network (1976).

Nyhetsankaret Howard Beale avslutar sin nyhetssändning, vänder sig mot kameran och börjar sitt avskedstal till det amerikanska folket. Tittarsiffrorna har sjunkit och programchefen har talat. Nu avslöjar han att han tänker ta livet av sig under sin sista livesändning i TV.

Det blir inte av. I stället ger stationen honom ett eget program, påhejade av en hänsynslös Faye Dunaway som ser sin chans att glufsa i sig marknadsandelar. Det blir en TV-show för Beales utläggningar om samhällets förruttnelse och falskhet, ett program där hans psykos får fritt spelrum. För det här är good fucking television! I en klassisk scen ställer sig Howard Beale i rutan och deklarerar att han har fått nog. Han är trött på apatin. Beale vill att tittarna ska bli förbannade, beordrar dem att öppna sina fönster och skrika “I’m as mad as hell, and I’m not gonna take this anymore!”

“Are they yelling in Atlanta?!” frågar programchefen exalterat. Det gör de. Det verkar som om hela USA ropar “I’m as mad as hell and I’m not gonna take this anymore!”

Klipp till: Sverige, 2013.

Brandtalens 70-tal har övergått i artigheternas 2000-tal. Det finns inga barrikader. Inga ockupationer av studenthusen. Det ledde ju till så väldigt lite i längden. Studenterna växte upp och klippte sig. End of story. Eller?

Jag tycker att jag ser något som glöder mellan raderna i könsfördelningsstatistiken, mellan raderna i HBTQ-rapporterna. Jag hör något dundra bakom den artigt artikulerade besvikelsen över svartmålade ansikten och chokladbollar. “I’m as mad as hell, and I’m not gonna take this anymore!”

Vi som trodde att allting var bra. Vi som tyckte att det gick åt rätt håll. Kanske hade vi lyckats inbilla oss att det hade blivit så mycket bättre, att vi levde i ömsesidig respekt eller åtminstone i tolerans i vårt land. Men när vi gräver lite djupare möter vi ett robust motstånd. Vem trodde att det skulle vara så svårt att utrota negerbollen? Att det skulle vara så svårt att genomföra en enkel ordning där hon fick lika många kronor som han? Att införliva alldeles fundamentala rättigheter – för alla?

Idag framträder en ny kollektiv medvetenhet om sakernas egentliga tillstånd. Blicken har blivit skarpare. Ord har satts på tanke. And we’re as mad as hell!

Network handlar om hur en desperat mans försök till revolt blir en kladdig underhållningstimme i TV. Han blir en affärsidé i sig själv, en av tusen andra produkter. Marknadens mekanismer är utformade så, det är så det fungerar. Det är okej med mig, men jag tänker så här: Gör jämställdhet till en affärsidé. Produktifiera mångfalden och prångla ut den till så många köpare som möjligt. Det gör inget om etablissemanget sväljer oss. Vi ska in. I filmen, och i samhället i stort.

Baker Karim

Foto: Nicklas Fransson

Filmer som nämns i detta inlägg:
Network, Sidney Lumet, 1976 (IMDb)

Trailer Network: 

1 Comment

  1. Mikaela Kindblom
    October 18, 2013

    Bravo! Tack för denna inspirerande text! Och heja! Och om du tror att en arg hen förklädd till gråhårig vit medelklasskvinna kan vara till hjälp där på barrikaden – så är jag med!

    Reply
Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







6 − = 5