Fredrik_Wetsrlund_large

På söndag har Carl XVI Gustaf suttit på tronen i 40 år. Vi bad Fredrik Westerlund, utvecklingsstrateg, fri skribent och rojalist, att skriva om en film som på något sätt har en koppling till jubileet. Han valde Tage Danielssons Sopor (1981). 

Tage Danielssons komedi Sopor är en film som först och främst, på gott och ont, är barnslig. Danielsson är snäll och god, han är för allting som är bra, han är emot allting som är dåligt och han gillar frihet så länge folk väljer rätt. Och barnen borde få bestämma! (Miljöpartiet bildades förresten samma år som Sopor visades på biograferna.)

Med utgångspunkt i kärnkraftsomröstningen – filmen hastades fram för att ha premiär precis ett år efter den – skildrar Danielsson politiken som en övning i schackrande och mygel förlagt i ett besviket Sverige. Ett Sverige där barn gör uppror, ockuperar slottet, kidnappar kungafamiljen och protesterar mot att så många, bland annat barn och pensionärer, går omkring och känner sig onödiga.

Barnen inleder en hungerstrejk och får stöd av oppositionsledaren Olof Palme, som utropar ett ”ned med tjyvsamhället, fast med förnuft” och äter sig ordentligt mätt innan han börjar svälta sig för barnens fromma. Vid sidan av politikerna (utöver Palme figurerar bland andra Ulf Adelsohn, Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten) är det dock kungahuset som är den främsta måltavlan för filmens satir.

Den som kan sin Danielsson känner till hans syn på kungahuset: prinsar och prinsessor hör hemma i sagornas värld. Men i Sopor händer något som Danielsson kanhända inte tänkt sig. Brasse Brännström och Grynet Molvig gör kungaparet så varmt lustiga och tilltalande mänskliga att de känns långt mer pålitliga än de lismande politikerna. Lena Nymans treåriga kronprinsessa Victoria leder revolutionen och avslutar den med ett tevesänt brandtal. Hjördis Pettersons slottsfru gör sig till talesperson för den tysta opinionen. Det ter sig snarast som om det är just monarkin – kungafamiljen och hovet – som är folkets röst och barnens främsta företrädare mot tjyvsamhället.

Slutligen utlyses så en folkomröstning om statsskicket och i en av de tre linjerna – ännu en tydlig parallell till kärnkraften – föreslås en ”ärftlig republik” med kronprinsessan Victoria som president. Det är de facto det statsskick Sverige har sedan kompromissen i Torekov 1971: en demokratiskt överenskommen och folkligt förankrad monarki utan politiskt inflytande, företrädd av en lite tramsig kung, men med framtiden i en populär prinsessa.

Fredrik Westerlund

Foto: Tobias Björkgren 

Filmer som nämns i detta inlägg:
Sopor, 1981 (Svensk Filmdatabas)

Fredrik Westerlund på Twitter:
@FredrikW

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







9 − = 1