Ahling Yeh

25 år har gått sedan massakern på Himmelska fridens torg. Sinologen Ahling Yeh skriver om tre filmer som skildrar hur Kina har förändrats sedan dess – och om utanförskapet många känner i det moderna Kina.

Sedan massakern på Himmelska fridens torg har Deng Xiaopings ekonomiska reformer (som antogs 1978 men genomfördes i större skala under 80- och 90-talet) öppnat upp Kina för världsekonomin. En stark konsumtionskultur har vuxit fram, och Kina har blivit en ekonomisk supermakt med en inflytelserik roll i den globala ekonomin. För bara några veckor sedan kungjorde Världsbanken att Kina i år, med största sannolikhet, kommer att gå om USA som världens största ekonomi – fem år tidigare än förväntat.

Nyhetsrapporteringen om Kina handlar till stor del om den ekonomiska tillväxten och om de stora städerna. Mer än 500 miljoner kineser har lyfts ur fattigdom. Hur har övergången från ett kommunistiskt samhälle till kapitalism påverkat den enskilde individens värderingar? Vilket inflytande har denna ekonomiska framväxt haft i de mindre omtalade delarna av Kina? Den kinesiska regissören Jia Zhangkes filmer är en god utgångspunkt för att få en inblick i vanliga människors verklighet. Han kommer från provinsen Shanxi där många av hans filmer utspelar sig, och i sina filmer skildrar han den påverkan globaliseringen har haft på det kinesiska samhället.

De ekonomiska reformerna har skapat nya värden i Kina; myndigheter och media håller på att bygga upp bilden av en ny kulturell hjälte – modellsoldaten under Maos tid har ersatts av modellföretagaren, någon som Xiaoyong i Pickpocket (Jia Zhangke, 1997). Han har snabbt anpassat sig till det nya systemet och vet hur man tjänar pengar och blir framgångsrik. I filmen får vi följa hans barndomsvän, ficktjuven Xiao Wu, som upprepade gånger blir bortstött i sitt sökande efter lojalitet och kärlek. Xiaoyong, som anpassat sig till det nya kapitalistiska samhället bättre än Xiao Wu, säger upp vänskapen.

Xiao Wu må vara en ficktjuv och moraliskt underlägsen, men han värderar lojalitet i vänskap, kärlek och familjerelationer högt. Xiaoyong, däremot, distanserar sig från sin kriminella barndomsvän eftersom han själv nu är en respekterad affärsman – men fortsätter att sysselsätta sig med kriminell verksamhet. Han vet bara hur man ska hantera sina affärer och använda ett språk som bättre passar den nya kapitalistiska ekonomin. Smuggling blir “handel”. Tjuven Xiao Wu visar sig ha högre moral än “modellföretagaren” Xiaoyong, och skänker honom en bröllopsgåva trots att han inte blivit inbjuden till bröllopet. Men det nya samhället har inte någon plats för förlorare som Xiao Wu som inte vill eller kan anpassa sig. Han är för nostalgisk för att passa in, han har blivit främmande för sin egen hemstad. Folk har förändrats och det finns nya sociala regler.

Kina går mot en ljusare framtid, men långt ifrån alla kan ta del av den. Genom media har kinesiska ungdomar tillgång till den amerikanska popkulturen, de klär sig och tänker som amerikanerna, men deras möjligheter på den globala marknaden är knappa och vissa av dem vet om det. I Unknown Pleasures (Jia Zhangke, 2002) skildrar Jia desillusionerade ungdomar och deras gråa verklighet i den avlägsna staden Datong där det inte finns några tecken på ekonomisk utveckling. Dessa hopplösa unga människor påverkas av den amerikanska popkulturen och drömmer om att vara rika, men har fastnat i en stad som kämpar med arbetslöshet och underutveckling.

Xiao Ji är en av de arbetslösa ungdomarna. När hans far får en amerikansk endollarsedel stirrar pappan undrande på den och hans anställda gratulerar honom: “Chefen, du är rik!”. Den amerikanska dollarn är en symbol för det globala välståndet och för invånarna i Datong representerar globaliseringen obegränsade möjligheter. Men ingenstans i filmen ser vi tecken på ekonomiskt välstånd i Datong, i stället ser vi nedgångna byggnader och byggplatser.

I en senare scen försöker Xiao Jis far att växla in dollarsedeln på en bank. Bankmannen vägrar att ta emot den eftersom beloppet är för lågt. Den visar sig vara värdelös, lika värdelös och malplacerad som amerikanska värden är i Kina. Huvudpersonerna Xiao Ji och Bin Bin gillar att tänka på sig själva som västerländska, känner sig främmande och kan inte leva ut sina drömmar i sin stagnerade stad. De är överflödiga eftersom de inte bidrar till någonting värdefullt, de känner sig vilsna och mållösa. De positiva effekterna av globaliseringen syns bara som flimrande bilder på TV.

De senaste åren har sett en ökning av rapportering kring våldsincidenter i kinesisk media, och på kinesiska sociala medier diskuteras våldet febrilt. Jia Zhangkes senaste film A Touch of Sin (2013) bygger på fyra olika våldsincidenter hämtade från Weibo, den kinesiska versionen av Twitter. De frustrerade och maktlösa huvudpersonerna kämpar mot korruption och orättvisa och tar slutligen till våld för att skipa rättvisa.

Jia Zhangke målar upp ett realistiskt porträtt av samtida Kina och hur moderniseringen påverkat dess invånare. I benämningen är den kinesiska regeringen fortfarande kommunistisk, i praktiken mycket kapitalistisk – men utan den frihet som är associerad i väst. Många kineser har blivit främmande för sin egen värld när deras hemstäder förändrats i takt med de ekonomiska reformerna. De passar inte in i sin egen verklighet.

Ahling Yeh

Foto: Federico Slivka Lederer

Filmer som nämns i inlägget:
Pickpocket, Jia Zhangke, 1997 (IMDb)
Unknown Pleasures, Jia Zhangke, 2002 (IMDb)
A Touch of Sin, Jia Zhangke, 2013 (IMDb)

Trailrar:

Unknown Pleasures

A Touch of Sin

Ahling Yeh på Twitter:
@ahlingyeh

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







9 − = 8