AnetteNovakDen uppmärksammade nättjänsten Lexbase, vars affärsidé var att låta användare enkelt söka och hämta domar, stängdes efter fyra dagar ner av internetleverantören Bahnhof. I dag skriver Anette Novak, VD för IT-forskningsinstitutet Interactive Institute Swedish ICT och mediestrateg, om Lexbase, yttrandefriheten och Les Misérables. Hur får vi den digitala utvecklingen att stärka samhället i stället för tvärtom?

Jean Valjean hade aldrig kunnat ta sin revansch, gå från straffarbetesdömd snattare till högaktad industriägare och borgmästare, i ett Lexbase-samhälle. Ändå är det svårt för att inte säga omöjligt att tänka sig filmatiseringen av ett av världslitteraturens absoluta mästerverk, Les Misérables (Tom Hooper, 2012), utan den arketypiska förvandlingen från skurk till hjälte.

Jag tänker på den avgörande scenen, när hungern drivit Jean Valjean till ytterligare en stöld, men prästen förstår, förlåter – och ger honom en chans att börja om. Han till och med ljuger för att dölja gästens snedsteg, och ger honom det dyrbara stöldgodset som startkapital. Starkt påverkad av kyrkans mans osjälviska handling gör huvudpersonen upp med sig själv, bestämmer sig en gång för alla för att välja ett ärligt och rättfärdigt liv.

Vi älskar att följa resan från misär till framgång. Dramaturgin är oemotståndlig, för den handlar om hopp. Att oavsett vad som skett i det förflutna, kan vi resa oss. Bli lite bättre än livet och omständigheterna ibland gör oss till. Börja om. Men tänk om det inte hade gått? Om Lexbase funnits som fond hade Jean Valjean skickats bort från varenda by, samtliga dörrar hade varit stängda. En gång dömd, alltid dömd.

Men nu ska vi inte förledas att tro att frågan är så enkel att den bara går att besvara med ett rungande ”nej, ett sånt samhälle vill vi inte leva i!” – för andra alternativ är minst lika skrämmande.  Redan har det höjts röster för grundlagsändring, som riskerar att begränsa medborgarnas rätt till den grundläggande insyn som krävs för att kunna granska myndigheter och maktpersoner.

Grundlagen behöver inte ändras. Däremot behöver vi uppdatera förståelsen hos de rättsvårdande instanserna så att de agerar enligt lagstiftarens intentioner. Det är inte operatörerna som på vaga grunder ska avgöra vad som får spridas. Publicistik har, så länge den varit förbehållen massmedieskrået, inneburit en allvarlig ansats till ansvarstagande. Det har också funnits en möjlighet att utkräva det – av en person kapabel att argumentera för de överväganden som legat till grund för beslutet.

När man idag kan likställa vartenda Facebook- och Twitterkonto vid publicistisk verksamhet har vi skarpa massmediala verktyg i händerna på människor som av olika anledningar varken kan eller vill axla det ansvaret. Jag har tidigare kallat dem oansvariga utgivare. Men i och med fall som Lexbase tillkommer en kategori som vi tidigare varnat för: de oansvariga ansvariga. Låt oss hoppas att den senaste tidens händelser väckt slumrande beslutsfattare – och att mediekunskap framöver lyfts högt på folkbildningsagendan.

Anette Novak
Foto: Norran

Filmer som nämns i inlägget:
Les Misérables, Tom Hooper, 2012 (IMDb)

Trailer Les Misérables

Anette Novak på Twitter:
@anettenovak

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







+ 4 = 6