Asa_Bosnien_large

Den senaste tiden har demonstranter samlats i allt större skaror i Sarajevo och andra städer i Bosnien-Hercegovina. Idag skriver Åsa Garnert, kommunikationschef på Svenska Filminstitutet, om den bosniska filmen Children of Sarajevo (Aida Begic, 2012) utifrån dessa händelser.

Vad händer i Bosnien? Det är mer än 20 år sedan kriget började och drygt 17 år sedan det tog slut. Världens medier har sedan länge vänt blickarna åt annat håll. De flesta i omvärlden tänker nog att kriget är ett sedan länge avslutat kapitel. Men kommer man dit inser man hur mycket som fortfarande präglas av det, och av det statsskick som skapades vid krigsslutet.

Filmen Children of Sarajevo (originaltitel Djeca) av Aida Begic hade premiär i Cannes förra året och ger en bild av denna efterkrigstid som fortfarande pågår. Den handlar om Rahima och hennes yngre bror Nedim, två av de unga människor som knappt var födda när kriget började men som ändå lever i skuggan av det. Deras föräldrar dödades under belägringen och Rahima jobbar långa skift på en restaurang för att försörja sig och sin bror. När Nedim hamnar i bråk med en högt uppsatt politikers son, vars Iphone går sönder, växer problemen. Jag såg filmen förra året när jag bodde i Sarajevo en tid, och stämningen i den fångade på så många sätt det jag hela tiden fick höra. Berättelser om ekonomisk utsatthet, om korruption och om ett samhälle där utvecklingen gått i stå.

Demonstranterna som nu samlas i allt större skaror protesterar mot att staten på grund av oenighet kring en ny lag inte längre utfärdar personnummer till nyfödda. Det har lett till att barn inte kunnat få nödvändig vård utomlands, och i helgen blev det känt att en liten flicka dött efter att hon inte fått hjälp i tid. Bakom ilskan över de här händelserna finns också en större och långvarig frustration. Bosnien har kallats “one of the world’s most over-governed states”, med ett extremt komplicerat politiskt system där beslutsfattandet ständigt går i baklås.

Många sa till mig förra sommaren att “det borde verkligen bli protester, men det kommer inte hända. Alla är helt uppgivna”. Är demonstrationerna nu början på något större? Oavsett är det en händelse att medborgare från olika platser i det annars så delade landet går ut för att ställa krav på grundläggande rättigheter och på att de folkvalda samarbetar för att lösa den här frågan. Människor som Rahima, som i Children of Sarajevo ständigt är på väg längs gatorna i staden, försöker kryssa fram i en samtid som dåtiden hittills inte släppt taget om.

Åsa Garnert

Foto: Åsa Garnert

 

Film som nämns i detta inlägg:

Children of Sarajevo, 2012 (IMDb)

 

Filmklipp från Children of Sarajevo:

 

Intervju med regissören Aida Begic:

 

Åsa Garnert på Twitter:

@AsaGarnert

2013-06-19

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







+ 2 = 11