BjörnOlsen_Large

Epidemi! Vinterkräksjukor! Björn Olsen, professor och överläkare i infektionssjukdomar i Uppsala, har skrivit boken Pandemi: Myterna, fakta, hoten. Här skriver han om hur epidemier ser ut på film.

Vi är lika fascinerade av döden som vi är av erotik. De är varandras motpoler, det ena skapar liv och det andra tar det ifrån oss. Det är möjligen en av anledningarna till att filmer och TV-serier i den nygamla vampyrgenren är så populära. Vampyrismen är smittsam och sprids av bett där både den bitne och den bitande ser ut att vara nära orgasmen. Människor blöder som grisar, människor dör – fast ändå inte riktigt.

Eftersom vi alla skall dö så är det kanske bäst om det i alla fall på film sker med champagne och fyrverkeri eller spektakulära effekter. Kanske en apokalyps? För vem vill se den vanliga banala döden där någon ligger och tynar bort med liggsår, sviktande hjärta och kippande andning? Det gör sig aldrig riktigt bra på film om man inte gör djupdykningar i enskilda människoöden och pandemier som i till exempel TV-serierna Angels in America (Mike Nichols, 2003) och Torka aldrig tårar utan handskar (Simon Kaijser, 2012) om HIV/AIDS. Nej, hellre då en cineastisk död av virus som orsakar blödningar ur alla kroppsöppningar, eller varför inte något som dödar genom att man blöder ihjäl direkt genom huden. Snaskigt och fullt realistiskt. Tänk bara på Ebola.

Utbrott av smittsamma sjukdomar följer en dramaturgi som kan vara intressant för författare, filmmakare och tittare. Mitt i vardagslunken kommer de första rapporterna om sjukdomsfall i något avlägset land. Det som startar med en fjärils vingslag slutar i en orkan av apokalyptiska mått. Men, kan det verkligen hända oss? Fundera då en stund över spanska sjukan 1918 – 1920 som dödade minst 50 miljoner människor.

Bland lärdomar från SARS 2003 och svininfluensan 2009 är att dagens transporter gör att smittsamma virus kan flyga jorden runt på några dagar. Där ligger Contagion (Steven Soderbergh, 2011) sannolikt nära ett framtida scenario. Den är så snyggt och pedagogiskt gjord att den duger lika bra till skräckblandad underhållning i soffan som något som kan visas i undervisningssyfte. Fel fladdermus möter fel gris, resultatet blir ett virus med pandemisk potential. Inte ens hjältar och barn sparas. De dör på samma sätt som alla andra för att sedan begravas i massgravar. ”When did we run out of body bags?” Vi vet inte ens vad vi skall göra med kropparna. Dessutom kryddas det med urbaniseringens och befolkningsökningens pris, epidemiologi, virologi, spridningstal, omöjliga utmaningar för folkhälsomyndigheter, konspirationsteorier på nätet som sprids snabbare än viruset, och slutligen sammanbrott av samhällstrukturen. Men mitt i allt elände görs de ultimata uppoffringarna där forskaren lägger sig på altaret redo att offra sig själv för mänskligheten, och allt vänds så småningom till det näst bästa: vaccinet. Det bästa vore naturligtvis om viruset aldrig kommit löst.

Annat stuk är det i Outbreak – i farozonen (Wolfgang Petersen 1995). Ett dödligt ebolavirus sprids okontrollerat, och alla letar efter en smittad apa som fått hjälp att ta sig ur ett laboratorium. Flygandet och springandet kan börja. De flyger och flyger och flyger och flyger, fightas lite grann, flyger och flyger och flyger – och aldrig behöver de tanka. Överste Daniels och Dr Keough, som tidigare varit ett par, får i uppdrag att rädda världen från detta förödande virus. Mitt i alltihop börjar ett nytt utbrott i en liten stad, och presidenten överväger att bomba staden sönder och samman för att förhindra en fullskalig pandemi. Sedan flyger de lite till och sedan får hon feber och de blir ett par igen, och så flyger man lite till för att hitta apan som offrar blodplasma som slutligen räddar världen. En sann nära döden-upplevelse. Suck.

I Det sjunde inseglet (Ingmar Bergman, 1957) finns en av filmhistoriens mest berömda scener. Digerdöden härjar i Europa på 1300 talet och riddaren Antonius Block spelar schack med Döden. Innan spelet börjar säger riddaren ”Vänta ett ögonblick”. En replik som rymmer essensen av livet. Inte jag och inte nu. Döden svarar ”så säger ni alla”. I Det sjunde inseglet finns även det som genom tiderna följt i pandemiers spår: syndabockar, plundring, flagellanter. Den visar vad som händer när vi möter faror vi inte förstår. Under ytan av den sociala kosmetik som gör oss till människor finns den rädda apan som kurar med sin dolda aggressivitet och dödsskräck.

Björn Olsen

Foto: Erik Salaneck

Filmer/TV-serier som nämns i detta inlägg:
Angels in America (TV), Mike Nichols, 2003 (IMDb) 
Torka aldrig tårar utan handskar (TV), Simon Kaijser, 2012 (Svensk Filmdatabas) 
Contagion, Steven Soderbergh, 2011 (IMDb)
Outbreak – i farozonen, Wolfgang Petersen, 1995 (IMDb)
Det sjunde inseglet, Ingmar Bergman, 1957 (Svensk Filmdatabas) 

Trailer Angels in America:

Trailer Torka aldrig tårar utan handskar:

Trailer Contagion: 

Trailer Outbreak – i farozonen:

Trailer Det sjunde inseglet:

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







8 − = 4