Clarice Goulart_large

På torsdag börjar fotbolls-VM i Brasilien. Clarice Goulart, programchef på den brasilianska filmfestivalen i Stockholm, skriver om två nygjorda dokumentärer som tar upp hur förberedelserna inför mästerskapet påverkat landet.

Att Brasilien älskar fotboll och att den är en viktig del av den brasilianska kulturen finns det ingen som tvivlar på. Om ett par dagar dagar kommer det så kallade fotbollslandet att öppna dörrarna för VM, en dröm som  äntligen förverkligas efter den 64 år långa luckan sedan Brasilien var värd för VM 1950. De flesta brasilianare är glada och stolta över en gång i livet-chansen att få välkomna mästerskapet och visa världen att de är bra på fotboll, men framför allt för att få visa att landet har råd och vet hur man organiserar ett så pass betydelsefullt evenemang – när hela världen tvivlar och tittar på.

Men lika viktigt som det är att kunna heja på sitt landslag tillsammans med landsmän är det för många att kämpa för ett bättre och mer jämlikt samhälle. Med den ekonomiska och sociala utveckling som började ta fart i Brasilien i slutet av 1990-talet växte också en större medvetenhet fram bland befolkningen: de ville inte längre nöja sig med att vara bara det land av karneval och fotboll som omvärlden såg dem som.

Ett exempel på den växande medvetenheten är manifestationerna som började för ungefär ett år sedan när biljettpriset i São Paulos kollektivtrafik skulle höjas med åtta kronor. Gatorna togs över av både unga och gamla, rika och fattiga, från vänster och höger. Det som började med åtta kronor växte till en kamp för allt som landet fortfarande saknar för att verkligen kunna betraktas som ett första världen-land. Vård, skolor, infrastruktur, säkerhet.

De enorma kostnaderna för förberedelser och nya VM-arenor påverkade också manifestationerna. Pengarna hade i stället kunnat användas till mer akuta behov, och tvångsflytten av människor som bott i närheten av arenorna var ytterligare en grund till missnöjet. Det uppskattas att upp till 85 000 människor har tvingats, eller kommer att tvingas, till att flytta eller bli av med sina hus på grund av nybyggandet i samband med VM och OS – bara i Rio de Janeiro.

Mitt i detta spända läge har det gjorts två dokumentärer som förtjänar att uppmärksammas. Den första är en 26 minuter lång film som skildrar den offentliga sektorns maktfullkomlighet, och hur man avlägsnar ett antal familjer från deras hus runt om i landet. On the Way to the World Cup (Florence Rodrigues och Carolina Caffé, 2012) utforskar effekterna av den pågående omorganiseringen och hur megaevenemangen påverkar städer som Rio de Janeiro och São Paulo. Den ifrågasätter och kastar ljus över den nuvarande modellen av urbanisering, men främst riktar de som intervjuas i filmen allvarliga anklagelser mot dem som stått bakom exproprieringsprocessen. Hur den processen ibland kunnat se ut skildras också i filmen, med turbulenta scener där protesterande möts av gummikulor och polisvåld. On the Way to the World Cup debatterar gentrifiering och de ofta osynliga brotten mot mänskliga rättigheter, den grå gränsen mellan offentliga och privata intressen.

Burning Rio (Daniel Caetano, Eduardo Souza Lima m fl, 2014) skildrar den sociala krisen i Rio de Janeiro och de protester som blivit konstanta sedan mitten av 2013. Filmen gjordes kollektivt av flera regissörer, och kan betraktas som en demonstration sammansatt av regissörernas olika synpunkter och vittnesmål. Den är en blandning mellan fiktion, animation och dokumentär, och filmen gör inga anspråk på att presentera en helhetsbild av händelserna – regissörerna vill i stället göra tittaren till en aktiv deltagare i dem.

Att använda sig av film, stillbilder och ljud för att på olika sätt sprida bevis, vittnesmål och information blir i sig ett politiskt uttryck. Det är upprörande att se hur våldsamt poliserna agerar mot demonstranterna som försöker kämpa för sin stad och visa sitt engagemang. Det påminner om hur auktoritära stater brukar behandla sin befolkning, och att se att sådana metoder också används i det så kallade passiva Brasilien är chockerande.

Spänningen och förväntningarna dallrar i hela landet. Brasilien kämpar såväl på den politiska planen som på fotbollsplanen.

Clarice Goulart

Foto: Maira Martins

Filmer som nämns i inlägget:
On the Way to the World Cup, Florence Rodrigues och Carolina Caffé, 2012 (Filmens officiella hemsida.)
Burning Rio, Daniel Caetano, Eduardo Souza Lima m fl, 2014

Se hela On the Way to the World Cup.

Se hela Burning Rio (otextad):

Information om den brasilianska filmfestivalen i Stockholm:
http://brasilcine.se

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







7 − 2 =