Daniel Björk

Den här veckan har vi bett ett antal personer att skriva om film på temat “mode”. Daniel Björk, chefredaktör för Bon International, är en av dem.

De bästa modefilmerna är nästan aldrig de uppenbara. Vem har känt sig inspirerad av Sex and the City-filmen (Michael Patrick King, 2008) egentligen? Eller Sofia Coppolas Marie Antoinette (2006), som marknadsfördes av modepressen som om de fått betalt (eller vänta nu, det kanske de fick?)?. Inte ens Belle de Jour – Dagfjärilen (Luis Buñuel, 1967), med kläder av Yves Saint Laurent, har fått mig att kissa på mig av upphetsning. De är på något sätt redan fulländade, man ska beundra dem, inte ta dem som utgångspunkt för sin look.

Modeskaparen Alexander McQueens inspirationsfilmer hade inte det här färdiga draget. En av hans favoriter var Peter Weirs Utflykt i det okända från 1975. Tre flickor på en exklusiv flickpension försvinner när de beger sig iväg på utflykt till en vulkanklippa. Kombinationen av estetisk fulländning och ond, bråd, död passade perfekt för den unge modeskaparen (som tog sitt liv 2010) och hans vision av dammode som något som kunde vara både skrämmande och vackert.

McQueen baserade även en hel visning på Sydney Pollacks När man skjuter hästar så… (1969) där Jane Fonda deltar i de maratondanser som var en grym underhållningsform under den amerikanska depressionen. Modellerna dansade med professionella dansare och till och med kapplöpningsscenen från filmen agerades ut. Mot slutet hängde modellerna utpumpade, lealösa i dansarnas armar, som om de också just dansat flera veckor i sträck.

Genom att låna dessa filmers mörker skapade Alexander McQueen en värld kring sina kläder. De var inte längre bara vackra klänningar, redo att ha på sig, de var också en historia.

Filmer som När man skjuter hästar så… och Utflykt i det okända brukar nästan aldrig hamna på listorna över de viktigaste modefilmerna som publiceras med jämna mellanrum. Kanske är det för att vår uppfattning om en modefilm för det mesta är så mycket enklare: en film med väldigt mycket bra kläder.

Och kanske ska vi vara glada för att det alltid är samma filmer på dessa listor. För något händer med magin när filmerna blir allmänt modegods. Ta bara dokumentären Grey Gardens (David Maysles, Albert Maysles, Ellen Hovde och Muffie Meyer, 1975) som under lång tid var en underbar modefilm. Även om den än i dag på många sätt är fantastisk, så är det som om uppmärksamheten den fått sedan den blev tillgänglig på DVD har reducerat den till en garderob, en look – och historien om den excentriska dottern och mamman har blivit irrelevant.

En bra modefilm lever i stället på sin atmosfär, och atmosfären påverkar hur vi läser kläderna. Vi ser inte bara en look utan en personlighet, en bakgrund, ett narrativ – även när modeskapare just plockar looken ur sitt sammanhang. Ta Martin Scorseses Taxi Driver (1976), som förvisso inte direkt är okänd men som inte heller brukar hamna på listor över modefilmer. Iris ”Easy” Steensma (Jodie Foster) inspirerade en kollektion av Marc Jacobs, medan Travis Bickle (Robert de Niro) låg till grund för en hel visning från Junya Watanabe. Jag tror inte det hade hänt om Taxi Driver varit filmen man ständigt rekommenderat till modeintresserade.

Men i slutändan är det detaljer man kommer ihåg, inte hela filmer. Beduinens blick bakom böljande tygsjok i Den skyddande himlen (Bernardo Bertolucci, 1990). Faye Dunaways höga midja i Network (Sidney Lumet, 1976). Marisa Berensons grå hårstrån i Barry Lyndon (Stenley Kubrick, 1975). Isabella Rossellinis buskiga ögonbryn i Wild at Heart (David Lynch, 1990). Marcello Mastroiannis solglasögon i 8 ½ (Federico Fellini, 1963). Skira pastellfärgade klänningar i Blood for Dracula (Paul Morrissey, 1974). Anna Karinas skepparmössa i Tokstollen (Jean-Luc Godard, 1965). De är små skärvor av mode som gör att jag ställer mig skeptiskt till själva idén om modefilm – för det är inte de genomestetiserade garderoberna som vinner i längden, utan de korta ögonblicken.

Daniel Björk

Foto: Jermaine Francis

Filmer som nämns i detta inlägg:
Sex and the City, Michael Patrick King, 2008 (IMDb)
Marie Antionette, Sofia Coppola, 2006 (IMDb)
Belle de Jour – Dagfjärilen, Luis Buñuel, 1967 (IMDb)
Utflykt i det okända/Picnic at Hanging Rock, Peter Weir, 1975 (IMDb)
När man skjuter hästar så…/They Shoot Horses, Don’t They?, Sydney Pollack, 1969 (IMDb)
Grey Gardens, David Maysles, Albert Maysles, Ellen Hovde och Muffie Meyer, 1975 (IMDb)
Taxi Driver, Martin Scorsese, 1976 (IMDb)
Den skyddande himlen/The Sheltering Sky, Bernardo Bertolucci, 1990 (IMDb)
Network, Sidney Lumet, 1976 (IMDb)
Barry Lyndon, Stanley Kubrick, 1975 (IMDb)
Wild at Heart, David Lynch, 1990 (IMDb)
8 ½, Federico Fellini, 1963 (IMDb)
Blood for Dracula, Paul Morrissey, 1974 (IMDb)
Tokstollen/Pierrot le Fou, Jean-Luc Godard, 1965 (IMdb)

Trailers:
Sex and the City

Marie Antoinette

Belle de Jour

Utflykt i det okända

När man skjuter hästar så…

Grey Gardens

Taxi Driver

Den skyddande himlen

Network

Barry Lyndon

Wild at Heart

8 ½

Blood for Dracula

Tokstollen

Daniel Björk på Twitter:
@danielbjork

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







8 × = 72