Ebbe Schön_large

I dag skriver folklivsforskaren Ebbe Schön om kulturhistorisk dokumentation och om hur svenska seder och bruk skildrats på film. Nedanför texten kan du se flera av de filmer som nämns, och dessutom många av Nordiska museets kulturhistoriska filmer.

Vad den rörliga bilden betyder för dokumentation av människan och hennes levnadsätt kan knappast överskattas. Tack vare den vet vi ojämförligt mycket mer om seder och bruk under 1900- och 2000-talen än under tidigare sekler.

Inom museivärlden insåg man tidigt den rörliga bildens värde för kulturhistorisk dokumentation. Exempelvis började Nordiska museet redan på 1920-talet att producera egen film. Under perioden fram till och med 1940-talet framställde man ett hundratal produktioner, mest stumfilmer. Dessutom ökades museets filmarkiv med ytterligare cirka hundra filmer genom gåvor, enligt intendenten Åsa Thorbech, som ansvarade för filmarkiveringen under ett senare skede.

Den som från början stod för filmningen var den initiativstarke museimannen Ernst Klein. Andra tidiga filmare var bland andra Ola Bannbers , Albert Eskeröd  och Mats Rehnberg. Under senare delen av 1900-talet tog Anette Rosengren, Bengt Nyström och Matyas Szabo på nytt upp filmproduktion vid museet.

De ämnen som behandlades var ofta seder och traditioner kopplade till arbetslivet. Det gällde åkerbruk, fäbodliv, jakt, fiske, timmerhuggning och flottning liksom helgdagsfirande och åtskilligt annat från det senare bondesamhällets dagar. Skildringarna är i regel ganska översiktliga men kan i vissa fall även innehålla instruktiva detaljstudier, såsom de dokumentationer av folkdanser från Dalarna, Halland, Värmland och Skåne som Ernst Klein utförde.

Eftersom jag hade sysslat en del med film och television innan jag började på Nordiska museet 1977 blev det ganska naturligt för mig att vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter åtminstone göra några blygsamma försök som museifilmare. Behovet var påträngande. I magasinen fanns tusentals redskap som var bokförda med noggranna uppgifter om mått, form, färg och så vidare. Men föga var känt om hur de hade använts. Jag bestämde mig för att producera en kortfilm som fick heta Skörda med hand och lie. Jag spelade in den i Lyse socken i Bohuslän med hjälp av medlemmar i traktens hembygdsförening. Alla deltagare, även jag, hade erfarenheter från barndomen av gammaldags skördearbete. Jag hade räknat med att vi skulle behöva öva åtminstone någon timma före själva filmningen för att påminna oss om hur allt gick till. Men det visade sig helt onödigt. Alla kunde starta direkt, utan minsta övning. Så väl inarbetade var handgreppen från förr. Ändå hade ingen av deltagarna sysslar med sådant på minst 30 år.

Under de här filmdagarna kom jag än en gång att få erfara den säregna stämning som jag mindes från barndomens skördearbete: en sammansatt, intensiv känsla av trygghet och närhet i det gemensamma arbetet och av fest och triumf när ett äringsår nu gick mot fullbordan. Jag hoppas att något av den känslan förmår tränga fram i filmen.

Jag hann även med en film om en småbonde på Tjörn som drev sitt jordbruk på ålderdomligt vis. Vid fältarbeten med studenter från Stockholm ordnade jag också så att muntligt berättande bland fiskare och sjömän filmades, även det i Bohuslän. Något som förvånade oss var hur mycket som rörlig bild hade att ge även i detta – som vi hade trott – utpräglat ”statiska” sammanhang. Minspel och gester berikade starkt upplevelsen av det inspelade berättandet.

I framtiden är det önskvärt om museer och andra kulturinstitutioner prioriterar samtida dokumentationer med rörlig bild. Moderna urbana miljöer och inslag från andra kulturer behöver uppmärksammas. Samtidigt måste vi ordentligt ta reda på vad som redan är gjort. Vi bör inventera vad som finns hos filmproducenter, hembygdsföreningar, privatpersoner och inte minst inom televisionen.

Också spelfilmer – för barn så väl som vuxna – kan vara av stort dokumentärt intresse. Källkritik behövs, men i en del fall märks det tydligt att man haft ambitionen att behandla det kulturhistoriska stoffet trovärdigt och riktigt. Tänk på Jan Troells Här har du ditt liv (1966) som bygger på Eyvind Johnsons självbiografi. Flottningsscenerna där tillhör det mest realistiska som filmats om flottarens farliga yrke.

Televisionens populära filmatisering av Strindbergs Hemsöborna (Bengt Lagerkvist, 1966) är ett annat gott exempel på spelfilm med betydande dokumentärvärde. Regissören, Bengt Lagerkvist, hade känsla för detta. Särskilt skildringen av slåttern och av det magnifika bondbröllopet har stannat i mitt minne. Strävan till historicitet hade tydligen stimulerat skådespelarna. Sif Ruud, som spelade Madam Flod, berättade en tid efteråt för mig att hon först inte hade känt särskilt starkt för rollen, men när hon fick veta att huset där inspelningen skedde var just det som fru Flod hade bott och arbetat i, och att till och med kastruller och andra föremål var autentiska hade hon genast känt sig inspirerad. Publiken upplever säkerligen att denna produktion inte bara är ett betydande konstverk utan även är pålitlig som kulturhistorisk skildring – något som säkert bidrar till den positiva helhetsupplevelsen.

Folktron, den andliga dimensionen i folkkulturen, är av naturliga skäl svårfångad. Men Gösta Rooslings filmatiska tolkning av Viktor Rydbergs dikt Tomten (1941) är ett exempel på att även den uppgiften kan lösas på ett skickligt vis. Jag brukar inte missa att återknyta bekantskapen med det där lilla mästerverket, varje gång det glädjande nog dyker upp i rutan så här vid juletid.

Ebbe Schön

Foto: Håkan Olsén

Filmer som nämns i inlägget:
Skörda med hand och lie, Ebbe Schön, 70-tal
Här har du ditt liv, Jan Troell, 1966 (Svensk Filmdatabas)
Hemsöborna (TV), Bengt Lagerkvist, 1966 (Svensk Filmdatabas)
Tomten, Gösta Roosling, 1941 (Svensk Filmdatabas)

Flera av Nordiska museets kulturhistoriska filmer kan man se här.

Som ett exempel på Ola Bannbergs filmer kan man se Skinnare på Filmarkivet.se.

SVT:s filmatisering av Hemsöborna kan man se på Filmarkivet.se.

Se Tomten på Öppet arkiv.

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







3 + 4 =