Johan - Nylin

Just nu pågår Medeltidsveckan i Visby, ett arrangemang som kommit att bli en av årets största mötesplatser för svenska lajvare. Johan Nylin – lajvarrangör och sekreterare i Föreningen Granland – skriver om filmer som befäster lajvklichéerna och om två dokumentärer som nyanserar.

Finns det något enkelt sätt att beskriva vad levande rollspel är för någonting? Vissa tänker att det är som att leka, ungefär som barnen gör på skolgården. Andra menar att det är som improvisationsteater med vissa förutbestämda direktiv – till exempel vad gäller roller, miljö eller vilken stämning som ska råda.

Just nu pågår Medeltidsveckan i Visby, årets kanske största mötesplats för svenska lajvare. För många i hobbyn är det den självklara platsen för återträffar efter årets olika arrangemang, och på sätt och vis blir hela veckan lite av en efterfest för lajvsommaren. Det kan tyckas märkligt, för Medeltidsveckan i sig har egentligen ingen officiell koppling till lajvhobbyn överhuvudtaget. Det finns heller ingen självklar koppling mellan levande rollspel och medeltiden. Ändå är den stereotypa bilden av en lajvare någon som är klädd i vagt medeltidsinspirerade kläder och har ett gummisvärd i handen. En stereotyp som för all del inte är fullständigt tagen ur luften, men som knappast berättar hela historien.

Bilden förstärks av hur hobbyn porträtteras i filmer som Role Models (David Wain, 2008) och Knights of Badassdom (Joe Lynch, 2013), som båda följer protagonister som motvilligt prövar att ge sig ut i skogen och slåss med gummivapen för att så småningom mjukna inför hobbyn. De är underhållande filmer för lajvare med självdistans, och de har absolut en viss charm även om de båda balanserar mellan nördhyllning och hån. Den sortens lajv som visas i filmerna har stora likheter med datorspel och klassiska bordsrollspel, och den förekommer absolut i USA och i viss utsträckning här i Sverige – men många svenska lajvare känner inte alls igen sig i det stora fokuset på strider, den plastiga utrustningen och de tjocka regelhäftena som präglar den typen av lajv.

Det svenska lajvkonventet Prolog har under ett par år visat dokumentärerna Darkon (Luke Meyer och Andrew Neel, 2006) och Monster Camp (Cullen Hoback, 2007), och reaktionen från tittarna har varit någon sorts blandning av fascination och förvirring kring hur stora skillnader det finns inom vad som i grund och botten är samma hobby. I dokumentärerna följer filmarna föreningarna Darkon Wargaming Club respektive NERO Alliance, två amerikanska organisationer för levande rollspel. Genom intervjuer med arrangörer och deltagare belyser de såväl arbetet bakom arrangemangen som de småsinta intriger som präglar alla hobbyförbund. Och även om våra lajv oftast skiljer sig från de amerikanska så är engagemanget och hobbyglädjen bekant även för oss i Sverige.

Trots att det arrangerats lajv som utspelar sig i alla möjliga miljöer – suffragettmöten, världskrigen, familjemiddagar, dystopisk framtid, internatskolor och klassfester, för att nämna några – tycks bilden av fantasy som den arketypiska genren för lajv vara befäst både utom och inom hobbyn. Det märks inte minst i just att Medeltidsveckan blivit en plats där det som lajvare är omöjligt att inte springa in i någon bekant, även för den som aldrig annars har på sig medeltidskläder.

Johan Nylin

Foto: Privat

Filmer som nämns i inlägget:
Role Models, David Wain, 2008 (IMDb)
Knights of Badassdom, Joe Lynch, 2013 (IMDb)
Darkon, Luke Meyer och Andrew Neel, 2006 (IMDb)
Monster Camp, Cullen Hoback, 2007 (IMDb)

Trailrar:

Role Models

Knights of Badassdom

Darkon

Monster Camp

Mer information om Föreningen Granland:

http://www.granland3.se/

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







+ 7 = 8