Josefine Adolfsson_LargeI förra veckan skrev Anders Wallner  om hur den självvalda familjen blir den självklara familjen i Buffy och Torka aldrig tårar utan handskar. I dag skriver Josefine Adolfsson – manusförfattare, författare och redaktören bakom omdebatterade boken Ingens mamma – om familjen i Apflickorna, och tankarna som dök upp under arbetet med filmen.

Något som följde mig under manusarbetet med Apflickorna (Lisa Aschan, 2011) var frågan om socialisering och socialisering som makt och kontroll. Hur formas egentligen en individ? Hur formar en ung kvinna blicken på sig själv och hur formar hon den i relation till andra? Är det möjligt att vidga sitt spelutrymme utan att det blir destruktivt eller sker på bekostnad av någon annan? Är det möjligt att som ung kvinna upptäcka och ta makten över sin kropp utan att sexualiteten blir ett vapen?

Det finns kärlek i den familj som utgör en slags central punkt i Apflickorna, en ensamstående pappa och hans två sökande barn. Men både tonårsdottern Emma och hennes yngre syster Sara söker kontakt på olika sätt, utan att någon riktigt lyckas fånga upp dem. I stället lever de i det outtalade. I mellanrum som skapas när man som ung har många frågor men ingen som är beredd att möta upp. När man har alla svar och en enorm energi, men ingen riktning. När människor i den närmaste omgivningen ofrivilligt förtrycker mer än står för omsorg. När familjen – eller den traditionella idén om familjen som en fast och varsam hand och kanal mellan det inre och yttre – är en enhet som inte räcker till eller helt enkelt är för trång.

Vad är det som formar vår längtan och önskan? Vem är det som lär upp oss i möjliga och omöjliga begränsningar? Vem är det som bestämmer? Inte är det våra föräldrar. I alla fall inte bokstavligt talat.

Dagens samhälle är otroligt komplicerat och vår värld blir bara större och större. Vi pratar om valfrihet medan vi redan från barnsben, på uttalade eller sublima sätt, får lära oss om vad vi vill ha och framför allt, om vad vi inte kan få.

Vi måste förhålla oss. Diskussioner runt normer, etik och moral är på många sätt viktigare än någonsin, inte minst för att fånga upp det outtalade. Vi är alla en enda stor familj oavsett om vi har juridiska eller emotionella band. Och jag är säker på att det finns kärlek, vi måste bara våga fånga upp varandra.

Josefine Adolfsson

Foto: Miriam Preis


Filmer som nämns i inlägget:

Apflickorna, Lisa Aschan, 2011 (Svensk Filmdatabas)

Trailer Apflickorna:

Mer av Josefine Adolfsson:
www.josefineadolfsson.se

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







7 + 2 =