Magnus_Rosborn_Foto_Andreas Paulsson_Large

Med anledning av Medeltidsveckan (3-10 augusti) i Visby skriver Magnus Rosborn, filmarkivarie på Svenska Filminstitutet, om hur medeltiden sett ut på film och om hur medeltidsfilmerna speglat samtidens mode och politiska klimat.

Trots mitt historieintresse blir årets upplaga av Medeltidsveckan den första jag besöker. Då har jag ändå – iklädd medeltidskläder – jobbat som pedagogiskt ansvarig på det numera nedlagda Koggmuseet i Malmö, ett museum uppbyggt kring två rekonstruerade medeltidsskepp. Jag har därför med spänning sett fram emot den kommande tidsresan, och jag har undrat vilken medeltid jag kommer att mötas av i Visby.

Vår syn på en historisk tidsålder förändras en hel del över tid. Det blir tydligt inte minst i filmhistorien, som kan ge en bra bild av hur vår syn på medeltiden har utvecklats under de senaste hundra åren. Tänk bara på alla olika gestaltningar av Robin Hood som förekommit på film. Jämför Russell Crowes kortklippta manlighet från 2010 med Errol Flynns page och färgglada tights i den kanske mest klassiska versionen från 1938. Skillnaden är stor, men bägge dessa medeltider fungerar i var sitt universum och var rätt för sin tids biopublik. Historiesynen i filmer är ett samspel mellan åskådare och filmskapare. Filmproducenten vill ha en succé och ger därför publiken den medeltid den förväntas vilja se, vilket i sin tur stärker åskådarna i deras bild av hur medeltiden såg ut.

Samtidigt säger filmerna något om sin samtid, om det politiska klimatet och de idéer som rådde när de gjordes. För att ta ett exempel ur ovan nämnda filmer: Lady Marions förvandling från vacker jungfru i behov av att räddas till en kvinna som själv deltar i striden ger en bild av hur könsrollerna förändrats från 1930- till 2010-talet.

Hur har medeltiden sett ut i svenska filmer? Redan under filmens pionjärår spelades den första svenska medeltidsfilmen in, Bröllopet på Ulfåsa (Carl Engdahl, 1910). Den baserades på en för den tiden välkänd pjäs och det teatrala arvet är tydligt i spelstil, scenografi och märkliga kostymer. Hjälten, Bengt Lagman, har något som liknar Asterix-vingar på sin hjälm, och hjältinnan, Sigrid den fagra, verkar bära korsett under klänningen. Filmmediets förändring från den här typen av filmad teater till en egen konstform gick snabbt. Redan elva år senare, i Strindbergfilmatiseringen Högre ändamål (Rune Carlsten, 1921), möttes publiken inte bara av en högre filmkonst utan även av en medeltid som en nutida åskådare kan känna sig rätt hemma i.

Innan stumfilmstiden nådde sitt slut skulle medeltiden skildras ytterligare två gånger i svensk film, dels i Benjamin Christensens klassiker Häxan (1922) och dels i John W. Brunius bild av de händelser som brukar betecknas som den svenska medeltidens dramatiska slutskede, i Gustaf Wasa (1928). Den sistnämnda filmen blir med sin övertydliga nationalism intressant som tidsdokument över 1920-talets nästan svartvita historiesyn. Frihetskämpen Gustav Vasa blir i Gösta Ekmans gestaltning rättrådigt god, och det är svårt att tänka sig någon mera lömskt ondskefull än Edvin Adolphsons Kristian Tyrann. Skulle en film om Gustav Vasa göras i dag hade bilden av den forne landsfadern förmodligen varit betydligt mer nyanserad. Man skulle kanske till och med kunna tänka sig en film där rollerna är ombytta och det i stället är han som är tyrannen.

Med ljudfilmens genombrott ramlade även den svenska medeltidsfilmen rent stilmässigt ner i ett Erroll Flynnskt trikåträsk i och med komedin Adolf Armstarke (Sigurd Wallén, 1937) och actionfilmen Harald Handfaste (Erik “Hampe” Faustman, 1946). Estetiken är kanske löjeväckande för dagens åskådare, och kanske gör den att vi missar allvaret när Sveriges svar på Robin Hood manar till nationell samling mot den tyranniserande fogden med det tyskklingande namnet i Harald Handfaste men för dåtidens publik kan inte estetiken ha överskuggat det symboliska budskapet. Parallellen mellan filmens medeltid och det nyss avslutade världskriget är tydlig.

Även i mer tungsinta filmer som Christian-Jaques rekorddyra Singoalla (1949) och Ingmar Bergmans mästerverk Det sjunde inseglet (1957) möts vi av en trikåmedeltid med män i tights, flankerade av kvinnor i antingen dirndlinspirerade klänningar eller med strutformade henniner på huvudet. (I detta sammanhang vill jag inflika att trikåstickning inte slog igenom förrän under renässansen. På medeltiden bar man därför inte tights utan hosor – ett inte helt praktiskt klädesplagg som jag själv tillbringat två år av mitt yrkesliv i: två lösa byxben fästa i ett bälte i midjan.)

Trikåmedeltiden byttes så småningom ut mot en mörkare och smutsigare medeltid. Förändringen syns redan i Bergmans Jungfrukällan (1960), som inte bara är mörk till sitt tema kring våld, mord och hämnd utan också utspelar sig i en mindre välstädad miljö än vad som dittills varit vanligt. Men, den smutsiga medeltiden slog igenom på allvar först i och med barn- och ungdomsfilmerna Ronja Rövardotter (Tage Danielsson, 1984) och Miraklet i Valby (Åke Sandgren, 1989). Bröderna Lejonhjärta (Olle Hellbom, 1977) får sägas vara trikåmedeltidens sista utpost i svensk filmhistoria.

Den smutsiga, misärartade filmmedeltiden nådde sin kulmen i de numera beryktade Petri tårar (Erich Hörtnagl, 1995) och Tre solar (Richard Hobert, 2004). Trikåmedeltidens hela och rena kläder och välvårdade hår hade vid det här laget bytts ut mot läderkläder och avsaknad av frisyr. Carl-Einar Häckners stripiga testar och läderbyxor och Lena Endres utslagna hår, läderkjol och fult stickade (!) tröja utgör själva sinnebilden för den smutsiga medeltidsfilmens estetik. Att Petri tårar till stor del spelats in på plats i Visbys miljöer kan tyckas följdriktigt, även om den skeptiske skulle kunna argumentera för att det som i dag är ruiner en gång har haft tak, puts och färg.

Ni kan förstå min nyfikenhet när det stod klart att Jan Guillous Arn-böcker skulle filmatiseras, och det var med spänd förväntan som jag 2007 såg den första av filmerna. Hur skulle kampen mot den främmande makten skildras i de bägge Arn-filmerna jämfört med den i exempelvis Gustaf Wasa och Harald Handfaste? Medan de danska och tyska motståndarna skildras som enkom ondskefulla är bilden av araberna och deras ledare Saladin betydligt mer nyanserad i Arn-filmerna. Visserligen är de korsriddarnas fiender, men deras kunskap är inte att förakta. Också rent estetiskt är Arn-filmerna intressanta. Jag blev till exempel glatt överraskad över att den som friserat Arn faktiskt verkade veta att saxar fanns på medeltiden.

Kan det här vara ett tecken på en återgång, på att vi i framtiden återigen kommer att se medeltidshjältar i tights eller vingförsedda hjälmar på vita duken? Kanske inte, men i väntan på nästa medeltidsfilm tänker jag trendspana i Visby.

Magnus Rosborn

Foto: Andreas Paulsson

Filmer som nämns i inlägget:
Robin Hood, Ridley Scott, 2010 (IMDb)
Robin Hoods äventyr, Michael Curtiz och William Keighley, 1938 (IMdb)
Bröllopet på Ulfåsa, Carl Engdahl, 1910 (Svensk Filmdatabas)
Högre ändamål, Rune Carlsten, 1921 (Svensk Filmdatabas)
Häxan, Benjamin Christensens, 1922 (Svensk Filmdatabas)
Gustaf Wasa, John W. Brunius, 1928 (Svensk Filmdatabas)
Adolf Armstarke, Sigurd Wallén, 1937 (Svensk Filmdatabas)
Harald Handfaste, Erik “Hampe” Faustman, 1946 (Svensk Filmdatabas)
Singoalla, Christian-Jaque, 1949 (Svensk Filmdatabas)
Det sjunde inseglet, Ingmar Bergman, 1957 (Svensk Filmdatabas)
Jungfrukällan, Ingmar Bergman, 1960 (Svensk Filmdatabas)
Ronja Rövardotter, Tage Danielsson, 1984 (Svensk Filmdatabas)
Miraklet i Valby, Åke Sandgren, 1989 (Svensk Filmdatabas)
Bröderna Lejonhjärta, Olle Hellbom, 1977 (Svensk Filmdatabas)
Petri tårar, Erich Hörtnagl, 1995 (Svensk Filmdatabas)
Tre solar, Richard Hobert, 2004 (Svensk Filmdatabas)
Arn: Tempelriddaren, Peter Flinth, 2007 (Svensk Filmdatabas)
Arn – riket vid vägens slut, Peter Flinth, 2008 (Svensk Filmdatabas)

Trailrar:
Robin Hood

Robin Hoods äventyr

Det sjunde inseglet 

Ronja Rövardotter

Miraklet i Valby

Bröderna Lejonhjärta

Arn: Tempelriddaren

Arn – riket vid vägens slut

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







5 × 6 =