Large

Margareta Flygt är översättare och kulturjournalist, med Tyskland som specialitet. Med anledning av helgens val i Tyskland skriver hon om tysk historieskrivning på film.

Den tyska historien lämpar sig tyvärr ypperligt för film – och finns det någon bättre historieskrivning än Edgar Reitz serieepos Heimat (1984)?

För mig är den första delen, den som handlar om den lilla byn i Hunsrück, som att bläddra i ett familjealbum. Jag föddes 20 år efter kriget, men 1965 såg mycket fortfarande ut som när min mamma växte upp i den lilla bayerska byn jag besökte varje sommar och jul. De som varit nazister två decennier tidigare var det väl då med. På något sätt. I vilket fall visste alla vem som varit det. Och byfånarna fanns också kvar, liksom husen, ladorna och stämningen när korna vallades genom byn om kvällarna, till ljudet av kyrkklockor. Det hade inte hänt så fasligt mycket. Byns historia var mina kvällssagor.

I Heimat-byn Schabbach, liksom i varje verklig by, genomfördes det första fria valet 1946. I Bayern röstade de som tidigare röstat på NSDAP, Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, nu på CSU, den kristligt sociala unionen. Det gör de flesta än i dag. Min morfar gjorde det med. Det märkliga är att han, som nästan hamnade i koncentrationsläger för att ha skrivit mot Hitler, kort efter kriget röstade på samma parti som de som angett honom.

Hans släktingar hade blivit mördade eller tvungna att gå i exil. Ändå stannade han kvar i samma lilla by, granne till människor som gjort livet till ett helvete i tolv år. Märkliga och oförklarliga motsättningar som finns i varje samhälle och i varje människa blir tydliga i extrema politiska situationer – och Edgar Reitz lyckades fånga dem.

När Tyskland går till val finns det fortfarande, eller åter, krafter som påminner om och liknar landets mörkaste historia. Men det finns val, och de allra flesta väljer något annat. Att vara verkligt rädd för att någonting ska upprepas är landets räddning.

En annan film som lyser som ett guldkorn är Marianne Rosenbaums fina barnporträtt i Pepparmintfreden (1983), om när freden kom. Den utspelar sig det där året innan alla fick rösta igen. Det är underbart att se den lilla flickan titta förväntansfullt på den amerikanske soldaten, spelad av Peter Fonda, och säga: ”Hallo, Mister Frieden!”. (Frieden = fred.)

Årets tyska Oscarsbidrag Zwei Leben (Georg Maas, 2012), handlar om några av de 11 000 krigsbarn som föddes under den tyska ockupationen av Norge och hade norska kvinnor och tyska soldater till föräldrar. Cirka 250 av dem skickades till Lebensborn-anstalter i trakten kring Leipzig för att ingå i ett raspolitiskt projekt. De skulle stärka det så kallade ariska arvet. Få återförenades med sina föräldrar efter kriget. Stasi var sedan inte sena att utnyttja dessa barn en gång till, och skickade spioner till Norge genom att stjäla de halvnorska barnens identiteter. Spionerna skickades till norska mödrar som efterlyst sina barn, under förevändningen att de var de, nu vuxna, förlorade barnen. Efter murens fall uppdagades denna tragiska historia av tidningen Der Spiegel. Varken Norge eller Tyskland har bett någon av de inblandade officiellt om ursäkt eller gottgjort dem för sitt lidande. De ertappade spionerna har gått under jorden. Denna svåra, oförståeliga historia försöker Maas visa i enskilda öden.

Det finns aldrig enkla lösningar och det finns inga självklara val – men det finns nyanser och tolkningar som går långt längre än svart och vitt. Filmer som Reitz epos, Rosenbaums barndomskildring och Maas drama hjälper oss att förstå detta komplicerade land något bättre, förstå att det finns människor bakom politiska beslut och människor som lever under politiska realiteter. När Tyskland går till val 2013 är det 80 år sedan min morfar blev sparkad som politisk redaktör. Det är 80 år sedan Hitlers maktövertagande. Det påverkar landet fortfarande. Men det är ett helt annat land i dag – och trots allt ett mycket bättre sådant.

Margareta Flygt

Foto: Torbjörn Flygt

Filmer som nämns i detta inlägg:
Heimat (TV), Edgar Reitz, 1984- (IMDb)
PepparmintfredenMarianne Rosenbaum, 1983 (Svensk Filmdatabas)
Zwei LebenGeorg Maas och Judith Kaufmann, 2012 (IMDb)

Trailer Heimat: 

Trailer Pepparmintfreden: 

Trailer Zwei Leben: 

Mer av Margareta Flygt:
http://margaretaflygt.se

Margareta Flygt på Twitter:
@MargaretaFlygt

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







1 + 5 =