Mikaela_Kindblom_2_large

Mikaela Kindblom, filmskribent, filmvetare och författare, skriver med anledning av den i dagarna omdebatterade våldtäktsdomen om våldtäkter på film. Och, om hur det kanske är dags att titta på dem med andra ögon.

Ett nej är ett nej.

Hon sa nej, men de kanske inte hörde. Hon sa nej en gång till, lite tystare än förra gången – för hon ville ju inte göra någon arg. Hon var liten, och de var så många. Rummet var litet och mörkt. Det var svårt att veta vem som var där inne. Det var så mörkt att det till och med var svårt att veta om det var en våldtäkt. Domaren kallade det i varje fall, och för säkerhets skull, för någonting annat. Han kallade det för ”tjatsex”.

När jag skriver detta är jag som så många andra upprörd över hovrättens dom i våldtäktsmålet där sex unga män inte kunde fällas för våldtäkt på en 15-årig flicka för att hon inte var i ”ett hjälplöst tillstånd”. I skrivande stund finns det över 67000 namnunderskrifter på protestlistan mot domen – och visst är vi många, men räcker det för att ge ett våldtäktsoffer rättvisa?

”Jag sa nej”, sa flickan som blev våldtagen: ”Hur säger man ett nej så att det blir mer nej?”

Det låter som en filmreplik. Det skulle kunna vara en filmreplik. Filmhistorien är full av våldtäkter, och insikten om att en våldtäkt är dramatiskt laddat stoff fanns redan i filmhistoriens barndom. Victor Sjöströms första film Trädgårdsmästaren (1912) blev totalförbjuden på grund av en våldtäktsscen i ett växthus. Därefter kan listan göras lång på filmer som handlar om våldtäkt antingen ur offrets eller förövarens sida. Ta till exempel Hollywoodfilmen Klockan klämtar för dig (For whom the bell tolls, Sam Wood, 1943) där Ingrid Bergman spelar ett våldtäktsoffer i spanska inbördeskriget. I Skuggor över Södern (To kill a mockingbird, Robert Mulligan, 1962) försvarar den rättrådige Gregory Peck en svart man anklagad för våldtäkt på en vit kvinna. Akira Kurosawas Demonernas port (Rashomon, 1950) är finurligt konstruerad kring en kvinnas lögn – eller sanning – om en våldtäkt. Magnifika Sophia Loren i De två kvinnorna (Vittorio De Sica, 1960) där både mor och dotter våldtas i laglösheten efter andra världskriget…

Listan kan, som sagt, göras lång. Filmerna som på ett eller annat sätt använder våldtäkten som utgångspunkt för en story som tar struptag om publiken och ger hjälten en anledning att rycka ut i eskalerande filmvåld är många. Sedan finns filmerna som jag ibland önskar att jag inte hade sett, som den så kallade kvinnohämnarfilmen I spit on your grave (Meir Zarchi, 1978) och de filmer som uppstått i dess – i mina ögon – voyeuristiska kölvatten, som både Män som hatar kvinnor (Nils Arden Oplev, 2009) och den amerikanska versionen The Girl with the dragon tattoo (David Fincher, 2011).

Film är förförelse. Film är övertygelse. Film är inte verklighet. Men filmen liknar verkligheten och varje gång vi ser en film inbjuds vi in i leken att skilja på fantasi och verklighet. Vi inbjuds att välja mellan att dras med eller att stå utanför och titta på.

Det är lite som i Anklagad (The Accused, Jonathan Kaplan, 1988) där Jodie Foster spelar ett våldtäktsoffer som likt flickan i Tensta får se sin offerroll fläkas ut och bändas ut och in för att slutligen reduceras till ingenting. Våldtäktsmännen går fria. Men, i filmen hittar hon ett sätt att sätta dit dem – genom att åtala dem som stod bredvid och hejade. De som bara tittade på.

Vi som bara tittar på…

Behöver vi alla dessa filmer om våldtäkter och grymheter som kvinnor utsätts för på film? Borde de inte göra oss mer upprörda? Det är dags nu att ändra perspektiv. Som Mary Elizabeth Mastroantonio säger i James Camerons Avgrunden (The Abbyss, 1989): ”You have to look with better eyes.”

Mikaela Kindblom

Foto: Privat

Filmer som nämns i detta inlägg:
Trädgårsmästaren, Victor Sjöström, 1912 (Svensk Filmdatabas)
Klockan klämtar för dig, Sam Wood, 1943 (IMDb)
Skuggor över Södern
, Robert Mulligan, 1962 (IMDb)
Demonernas port, Akira Kurosawa, 1950 (IMDb)
De två kvinnorna, Vittorio De Sica, 1960 (IMDb)
I spit on your grave, Meir Zarchi, 1978 (IMDb)
Män som hatar kvinnor, Nils Arden Oplev, 2009 (Svensk Filmdatabas)
The girl with the dragon tattoo, David Fincher, 2011 (IMDb)
Anklagad, Jonathan Kaplan, 1988 (IMDb)
Avgrunden, James Cameron, 1989 (IMDb)

Se kortfilmen Trädgårdsmästaren:

Trailer Klockan klämtar för dig:

Trailer Skuggor över Södern:
http://www.youtube.com/watch?v=Mi88P7KfaMA

Trailer Demonernas port:


Trailer I Spit on Your Grave:

Trailer Män som hatar kvinnor:

Trailer The Girl With the Dragon Tattoo:

Trailer Anklagad:

Trailer Avgrunden:

Mer av Mikaela Kindblom:
http://mikaelasfilmblogg.blogspot.se/

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







7 + = 15