Morgan Olofssonstor

Med anledning av tyfonen Haiyan och situationen i Filippinerna bad vi Morgan Olofsson, kommunikations- och insamlingschef för Röda korset, att skriva om film på temat “katastrof”. Resultatet blev en text om medmänsklighet – och total ensamhet i ett öde New York.

Ofta handlar det om människan mot naturen. Katastroffilmerna där någon vetenskapsman räknar ut när jorden ska gå under, eller vad som går att göra för att spränga en asteroid i luften (Armageddon, Michael Bay, 1998). En ark kanske måste byggas för att åtminstone en spillra av mänskligheten ska leva vidare (2012, Roland Emmerich, 2009). Men de filmer om katastrofer som verkligen griper tag i mig handlar om den ensamma människan.

Ta Robert Neville i I Am Legend (Frances Lawrence, 2007). Här är det människan som orsakat själva katastrofen: en sjukdom som utrotar mänskligheten. Robert Neville är ensam kvar i New York, kanske i hela världen. Givetvis är han forskaren som söker botemedlet mot sjukdomen. Han bygger upp sitt liv på rutiner, gör dagliga turer i en öde stad. Men i huvudsak är han ensam. Så ensam att han pratar med skyltdockor som han nog själv ställt upp i videobutiken, där han i en låtsaslek lånar sina filmer. Det är en total ensamhet. Bortsett då från Sam, en schäferhund som följer sin husse troget. Det är alldeles som om Sam finns där för att vi tittare inte skulle ha orkat med ensamheten annars. Eller så är det kanske ett sista halmstrå för regissören att rycka bort för att öka vår smärta senare.

Ensamheten gör filmen outhärdlig. Den får mig att ställa frågan om jag alls är människa om jag är ensam. Allt det Robert bygger upp kring sig, med sina rutiner och skyltdockor, är ett sätt att försöka undkomma det oundvikliga. En totalt ensam människa kan bygga sin mänsklighet på historien, men i ett sådant ihåligt och ensamt nu utmanas ständigt vansinnet. Det känns osannolikt att det mänskliga kan bestå i ett sådant tillstånd särskilt länge.

För mig är det här en så stark kontrast till min verklige hjälte, Henry Dunant som lade grunden till såväl Genèvkonventionerna som världens främsta katastroforganisation, Röda Korset. Robert Neville slåss ensam mot eländet, Henry Dunant kunde få med sig medmänniskorna. Han fick med sig ortsborna i Solferino för att hjälpa de soldater som 1859 låg döende efter ett av dåtidens värsta slag. Han fick med sig de nationer som bara några år senare gick med på att begränsa sin yttersta makt, nämligen kriget. Det var just att Dunant fick med sig medmänniskorna som gjorde skillnad – och som gör skillnad än i dag.

Robert Neville går där på New Yorks gator, hans hund är snart döende. Den största skräcken är inte hotet som döljer sig i skuggorna, det är ensamheten. Att vara människa förutsätter en mänsklighet där vi tillsammans kan möta hoten. Det är därför som Svenska Röda Korset har visionen att ingen ska lämnas ensam i en katastrof. Den visionen kräver åtminstone en medmänniska som hjälper en annan medmänniska i nöd.

Morgan Olofsson

Foto: Magnus Bergström/ Röda Korset

Mer info om Röda Korset och deras insamlingar:
www.redcross.se/

Filmer som nämns i detta inlägg:
Armageddon, Michael Bay, 1998 (IMDb)
2012, Roland Emmerich, 2009 (IMDb)
I Am Legend, Frances Lawrence, 2007 (IMDb)

Trailers:

Armageddon

2012

I Am Legend

Morgan Olofsson på Twitter:
@OlofssonMorgan

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







− 7 = 1