Negar_Large

Den här veckan har vi bett ett antal personer att skriva om frihet på film. En av dem är Negar Josephi, journalist, medarbetare på Svenska PEN och sekreterare i Fängslade författares kommitté. Här skriver hon om Virginia Woolf, och iranska kvinnors rättigheter.

1979 i Teheran. Skyltdockorna stod på rad i butikernas skyltfönster. De såg skräckslagna ut, skrev juristen Mehrangiz Kar i boken My Sister, Guard Your Veil; My Brother, Guard Your Eyes. Dockornas kjolar var längre än vad de varit ett halvår tidigare. De iranska kvinnor som gick förbi skyltfönstren och skrattade åt dockornas kjolar visste inte vad som väntade dem. Snart infördes nya familjelagar. Äktenskapsåldern för flickor blev först tretton, sedan sänktes den till nio. I dag får kvinnor inte äga fast egendom, och får endast ärva hälften av vad män gör. Om en kvinna vill skilja sig måste hon fråga sin make om lov. Efter skilsmässan tillhör barnen mannen. Vill hon arbeta måste hon också fråga sin man om lov.

Även om den utspelar sig på helt andra platser får Timmarna (Stephen Daldry, 2002), filmatiseringen av Michael Cunninghams roman, mig att tänka på Iran och dess kvinnor. På hur isolerad varje kvinna är. Jag tänker ofta på scenen där Virginia Woolf ensam står på perrongen på Richmonds tågstation och otåligt väntar på tåget. Hon ska lämna Richmond. Hon ska tillbaka till London och bli fri. Innan hon lämnade London hade hon haft ett nervsammanbrott, hennes man och hennes läkare var säkra på att Richmond skulle göra henne frisk.

Jag träffade en kvinna ur den övre medelklassen i Teheran år 2000. Det var sista gången jag såg Teheran. Kvinnan var lika förtvivlad som Virginia Woolf, hon till och med rörde sig som henne. Med händerna i fickorna och snabba steg. Hon var så trött på livet. Hon ville aldrig gå upp ur sängen. Varje morgon när hon klev upp satt hon kvar en stund och stirrade ner i golvet. Hon svarade inte när hennes son ropade. “Kanske blir det bättre om du börjar arbeta”, sa jag. “Min man säger att det inte är bra, för jag kommer att utsättas för sexuella trakasserier”, svarade hon.

Hon lyckades sedan övertyga sin man att tillsammans med familjen lämna Iran för ett nytt liv i Kanada. Många andra iranska kvinnor runt omkring i landet fortsätter att vara ofria.

I september frigavs Svenska PEN:s hedersmedlem, människorättsaktivisten Nasrin Sotoudeh, ur fängelset i Teheran. Utanför murarna kommer hon att fortsätta sin kamp för iranska kvinnor och deras rättigheter.

Negar Josephi

Foto: Privat

 

Filmer som nämns i detta inlägg:
Timmarna, Stephen Daldry, 2002 (IMDb) 

Trailer Timmarna: 

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







× 1 = 1