Pär DaléusI dag är det 50 år sedan John F Kennedy sköts till döds på öppen gata i Dallas, Texas. Pär Daléus, fil. dr. i statsvetenskap med inriktning på krishantering och politiskt ledarskap, skriver om JFK och en film där krishanteringsforskningen kommer till liv.

1961 genomled John F. Kennedy ett politiskt nederlag i det fiaskoartade försöket att störta Fidel Castro som resulterade i massdöden i Grisbukten. När Sovjetunionen året därpå blev påkomna med att installera uppskjutningsramper för robotar på Kuba hade JFK en chans att revanschera sig. Han skapade en rådgivande grupp som bestod av både militärer och politiker, både duvor och hökar. De arbetade under 13 dagar med att hantera det som kom att kallas Kubakrisen. Om dessa fantastiskt dramatiska dagar handlar också filmen Tretton dagar (Roger Donaldson, 2000).

Det är inte alldeles ofta som filmer illustrerar relevant forskning – men Tretton dagar gör just det, på ett engagerande och förtydligande sätt. Den återger i stort ett korrekt händelseförlopp, men det som gör att filmen särskilt berör och engagerar mig som forskare är att den ger liv till begrepp inom krishanteringsforskning som i brist på konkreta exempel ganska ofta förblir abstraktioner. Visst är Tretton dagar en tillspetsad dramatisering av händelserna, men som sådan illustrerar den i bred bemärkelse kalla krigets bräckliga realiteter och krisbeslutsfattandets essens. JFK:s rådgivande grupp presenterade i slutändan tre alternativ för att möta Sovjetunionens agerande: ett flygbaserat bombanfall, en fullskalig invasion eller en blockad av Kuba. Alla alternativ medförde stora nackdelar och risker, och skulle på ett eller annat sätt kunna komma att negativt påverka relationen med Sovjetunionen.

Filmen är späckad med fantastiska scener som illustrerar forskning inom krishantering. Ett exempel som kan nämnas utspelas i det kontrollrum ifrån vilket USA leder blockaden av Kuba (JFK valde i slutändan detta lyckosamma alternativ). Ett sovjetiskt fartyg är på väg att bryta blockaden och en hätsk diskussion uppstår mellan försvarsminister Robert McNamara och den amiral som leder det militära försvaret av blockaden. McNamara och amiralen förstår bokstavligt talat inte varandra och tolkar de så kallade “Rules of Engagement” (militära insatsregler) på helt olika sätt. Enkla missförstånd leder till allvarliga förvecklingar som riskerar att trappa upp konflikten.

Scenen speglar hur olika organisatoriska enheter inom ett och samma land kan tala helt olika språk och eftersträva olika mål som gynnar den egna organisationen – men inte nödvändigtvis landet som helhet. Fenomenet benämns i litteraturen för byråpolitik och står i kontrast till tanken att stater är enhetliga och rationella aktörer. De organisatoriska splittringarna är återkommande i filmen och JFK slits mellan att agera resolut militärt – och därmed visa sina militära rådgivare att han inte är den svaga president de håller honom för – och den egna moraliska kompass som säger att risken att starta ett tredje världskrig är alldeles för stor.

Tretton dagar kan ses som ett spännande politiskt drama eller som en förskönande drömbild av en den intellektuella, resonerande men ändå beslutsfähiga JFK. Den kan också ses som en samtidshistorisk berättelse som illustrerar politiska, organisatoriska och individuella fallgropar och förebilder i politisk krishantering.

Pär Daléus

Foto: Andrea Daléus

Filmer som nämns i detta inlägg:
Tretton dagar, Roger Donaldson, 2000 (IMDb)

Trailer Tretton dagar:

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







− 3 = 2