Peter_Torbiörnsson_Large

I går var det 40 år sedan militärkuppen i Chile, där den folkvalde socialisten Salvador Allende störtades under ledning av general Augusto Pinochet. Vi bad Peter Torbiörnsson, journalist och filmare med Latinamerika som specialitet, att skriva om filmer med koppling till kuppen.

Jag minns en häst. Den skrittar där med sin ynkliga kärra i köldröken, in i det Chile som under en plågsam dag och natt har bytt framtid. Från och med nu gäller piskan och inte morötterna. Egentligen har hästen ingen plats i historien som utspelar sig, men den finns där i den verklighet som är dramats förutsättning; landet där Salvador Allende hade valts till president och de fattiga och de lägre medelklasserna så snabbt som möjligt skulle ges anständiga levnadsvillkor. En verklighet i vilken den chilenska landsbygden skulle få nytt liv genom en omfattande jordreform som älskades av de många jordlösa men hatades av de få, men mäktiga storgodsägarna. Och där skrittar hästen på väg mot smaken av en blytung militär piska, på väg mot det som för en generation var det “11 september” som gällde.

Den 11 september 1973 var dagen då drömmen om en socialism med mänskligt ansikte fick ett av sina avgörande sankskott, dagen då general Augusto Pinochet – han med de svarta solglasögonen – ledde den kupp som tvingade president Allende in i döden och inledde en våg av militärt förtryck i hela Sydamerika.

Det hade behövts en Shakespeare för att beskriva denna tid i det begynnande 70-talet i Chile. Här fanns hjältar, förrädare, svikare och en utopi som var på väg att dö medan Nixon och Kissinger vässade sina vapen tillsammans med de latinamerikanska militärerna. Här fanns de multinationella bolagens intrigerande tillsammans med CIA, och det kalla krigets Moskva där propagandan ersatte analyserna av verkligheten.

I dag finns filmerna som minner om det förflutnas ljuva dröm och en förvandling under skräck. Och, jag tänker på den där hästen. Den finns i en kort sekvens i en av de mest gedigna dokumentärfilmerna som har gjorts i Sverige om ett avgörande historiskt ögonblick: Jan Sandquists Santiago de Chile (1973). Den gjordes snabbt, men den gjordes väl, övertygande och trovärdigt. En film för historien, av någon som kom utifrån.

Det var SVT:s korrespondent Jan Sandquist som stod för den här skildringen av människor och ett land i chock. Han hade bara några månader tidigare förlorat sin fotograf Leonardo Henrichsen, som filmade sin egen död när han filmade ett av de förberedande kuppförsöken. (Länk nedan till ett inslag från SVT om Henrichsen, där också Jan Sandquist intervjuas. Reds. anm)

Se den här filmen i dag och känn smaken av en annan tid, och se sedan på Egypten och mångas så starka förtröstan på militärerna. Titta sedan på Patricio Guzmáns så storslaget anlagda The Battle of Chile (tre delar, den första kom 1975) och se det samtida dramat i all sin komplexitet. Patricio Guzmán kom inte utifrån. Han är chilenare och levde hela processen inifrån. Han var en av de miljontals som under de långa utegångsförbuden satt instängda i sitt hus medan helikoptrarna hovrade i luften och strålkastare belyste de hus där soldaterna skulle föra bort människor mot tortyr och död. Att leva så under lång tid är att leva i en skräck som slår sönder liv och familj, även om man har turen att inte bli hämtad. Patricio Guzmán gick i exil, och skapade då ett av den dokumentära filmhistoriens storverk där han gick igenom allt det material som hade filmats i Chile under Allende-åren.

I fiktionen finns det också en film som bränner i sin angelägenhet. Det är Försvunnen (Costa-Gavras, 1982) med bland andra Jack Lemmon – som gör en storartad prestation med underskruv – i sin roll som pappan som söker sin förlorade son i militärkuppens Chile, och långsamt förstår att hans eget lands myndigheter hade del i ansvaret för det helvete som brutit ut och tagit hans son ifrån honom.

Se de här filmerna och tänk på lyckan för de många människorna, och nyskapandet inom musik och litteratur, som under ett par år före kuppen levde sitt lågmälda liv i Chile. Jag bodde där då, och jag deltog i lyckan som gick och aldrig kom tillbaka. Under sådana förhållanden har de mångas lycka svårt att leva. Men god film skapar lycka. Minnets, kunskapens och igenkännandets lycka.

Peter Torbiörnsson

Foto: Eden Film AB.

Filmer som nämns i detta inlägg:
Santiago de Chile, 1973 (Svensk Filmdatabas)
The Battle of Chile – The Insurrection of the Bourgeoisie, 1975 (IMDb)
The Battle of Chile – The Coup d’état, 1976 (IMDb)
The Battle of Chile – Popular Power, 1979 (IMDb)
Försvunnen, 1982 (IMDb)

Trailer Försvunnen:


Mer om The Battle of Chile
:
Wikipedia

Inslag från SVT Nyheter:
Om fotografen Leonardo Henrichsen på 40-årsdagen av hans död. Dokumentärfilmaren Jan Sandquist intervjuas i inslaget.

Läs mer om Peter Torbiörnsson:
Svensk Filmdatabas

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







2 × 7 =