Rickard_Karlsson_LargeI morgon är det Första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Rickard Karlsson har tillsammans med Niklas Andersson, båda skribenter på Arbetarklass.nu, skrivit om hur arbetarklassen och arbetare ofta ser ut på film – och om vad de önskar sig för arbetarklasskildringar i framtiden.

Första maj är arbetarklassens dag. Många filmskapare försöker ge en bild av samhället och dess konflikter, men när de skildrar just arbetarklassen kommer bilden med få undantag uppifrån, inte nerifrån eller inifrån. Många filmer om problemen på samhällets botten, utanförskapet och ekonomisk segregation är helt enkelt ofta gjorda av människor som inte själva upplevt det. Bilden blir sällan korrekt.

När man gör film om arbetarklassen skildras männen inte sällan som kriminella, eller kanske som bortkomna killar från små hålor ute på landet. I filmer om den kriminella världen är huvudpersonen nästan alltid en man från arbetarklassen som slåss uppåt i hierarkin eller med andra ur samma klass. Arbetarkvinnor skildras ofta som missbrukare, prostituerade, ensamvargar eller svaga kvinnor som bor på landet och letar efter kärleken.

I de klassiska Jönssonligan-filmerna försöker ett gäng arbetargrabbar lura systemet och ärkefienden Wall-Enberg på pengar, med polisen häck i häl. Även de mer moderna Johan Falk- och Snabba cash-filmerna skildrar arbetarklass som väljer kriminalitet. Problemet med många av dagens filmer är att de också glorifierar kriminaliteten. Den svarta baksidan och orsakerna till att någon väljer den tas sällan upp.

Vill man se en mer rättvisande bild av arbetarklassen rekommenderar vi att man ser till exempel dokumentären Terrorister (Stefan Jarl och Lukas Moodysson, 2003), där medlemmar ur arbetarklassen intervjuas rakt upp och ner och själva får berätta sin version av upploppen i Göteborg och varför de deltog. I spelfilmen Grand Central (Rebecca Zlotowski, 2013) skildras arbetarklassen inte uppifrån, utan underifrån. I This is England (Shane Meadows, 2006) får man följa ett skinheadgäng i ett England som slits sönder av Thatcher – och vilka konsekvenser det får för arbetarklassen.

Stadsdelar där arbetarklassen bor utmålas ofta som farliga ställen där gängen härjar och man blir rånad eller mördad. Det finns sociala problem i våra områden, inget snack om det, men man skulle vilja se fler filmer som också lyfter upp det mera vardagliga. Kampen som pågår varje dag i arbetarklassförorterna, kampen för att överleva även denna månad. I många förorter kämpar också ungdomar för en bättre framtid, ställer krav på inflytande och kräver rättvisa. Trots att en ny generation regissörer ur arbetarklassen har börja växa fram ser vi fortfarande för lite av den kampen på film.

Rickard Karlsson, tillsammans med Niklas Andersson

Foto: Privat

Filmer som nämns i inlägget:
Varning för Jönssonligan, Jonas Cornell, 1981 (Svensk Filmdatabas)
Johan Falk GSI – Gruppen för särskilda insatser, Anders Nilsson, 2009 (Svensk Filmdatabas)
Snabba cash, Daniél Espinosa, 2010 (Svensk Filmdatabas)
Terrorister, Stefan Jarl och Lukas Moodysson, 2003 (Svensk Filmdatabas)
Grand Central, Rebecca Zlotowski, 2013 (IMDb)
This is England, Shane Meadows, 2006 (IMDb)

Trailrar:

Johan Falk GSI – Gruppen för särskilda insatser

Snabba cash

Klipp ur Grand Central

This is England

Mer av Rickard Karlsson och Niklas Andersson:

Arbetarklass.nu

1 Comment

  1. arbetaren
    April 30, 2014

    Mycket bra text och intressant sida ni driver, arbetarklass.nu

    Reply
Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







2 + 1 =