Sara Belfrage stor

“If she doesn’t consent, or if she can’t consent, it’s rape, it’s assault, it’s a crime, it’s wrong.” Härom dagen släppte Vita huset en kampanjfilm som en del av projektet 1is2Many, där Obama, Joe Biden, Daniel Craig, Benicio del Toro, Dulé Hill, Seth Meyers och Steve Carell pratar om sexuella trakasserier, samtycke och mäns ansvar. Under den senaste tiden har ett flertal svenska våldtäktsdomar uppmärksammats och kritiserats hårt i medierna, och debatten för och emot en samtyckeslagstiftning har blossat upp igen. Är en samtyckeslagstiftning rätt väg att gå? Hur skiljer sig moralisk rätt från den juridiska? Vi bad Sara Belfrage, som skrivit en doktorsavhandling i filosofi vid KTH om bland annat samtycke och tvingande erbjudanden, att skriva om film och samtycke.

I samband med sex kan brist på frivillighet, eller samtycke, vara av olika slag. Tydligast är den typ av våldtäkt där någon med hjälp av våld betvingar en annan människas kropp. Ta till exempel förmyndaren Nils Bjurmans övergrepp på Lisbeth Salander i Män som hatar kvinnor (Niels Arden Oplev, 2009), där avsaknaden av frivillighet är uppenbar. Det handlar i stället om en maktdemonstration, en manifestation av hur en överlägsen kraft står över viljan hos den underlägsne. Att sådana fall är ”oproblematiska” i meningen att det saknas samtycke innebär inte att de med nödvändighet är enkla rent juridiskt. För juridiken krävs bevis, bortom rimliga tvivel.

Men vi behöver inte betvinga en annans kropp för att få det vi vill ha, vi kan i stället betvinga den andres vilja. Vi kan med mer eller mindre explicita hot om våld eller annat lidande få den vars kropp vi söker att, om inte ”vilja” och ”välja” det vi vill, så i alla fall att inte motsätta sig det. I 12 Years a Slave (Steve McQueen, 2013) finner vi ett sådant exempel. Slavägaren Epps våldför sig på slaven Patsey, som inte kämpar emot eftersom hon föredrar övergreppet framför det hon vet annars skulle hända. Även här kan vi konstatera att frivillighet saknas, denna gång på grund av reella och allvarliga hot.

Vi anser också ofta att den inte agerar frivilligt som endast tror sig vara hotad. Frivilligheten kan alltså begränsas av både reella och inbillade hot, men hur vi juridiskt och moraliskt dömer den som utnyttjar bristen på frivillighet påverkas av huruvida denne faktiskt hotar eller åtminstone är medveten om att hot upplevs. Det är en komplicerad uppgift att slå fast om hot av tillräcklig grad förekommit, om den ena parten uppfattat hot som inte förelåg eller att slå fast om personen som uppfattades som hotande borde ha insett hur den andra personen upplevde situationen. För att knyta an till ett av den senaste tidens uppmärksammade fall: är det rimligt att uppfatta viftande och avlossande av en luftpistol som ett hot om våld? Bör den som agerar på detta sätt begripa att det åtminstone kan uppfattas på detta vis?

Vid sidan av hot kan vi också få en människa att vilja och välja det vi vill genom att erbjuda sådant som är svårt att stå emot. Vi kan få en person att vilja ha sex med oss genom att erbjuda oss att rädda hennes drunknande barn i utbyte mot en stunds kroppsligt umgänge. Eller så kan vi erbjuda en ekonomisk ersättning som innebär mat på bordet åt familjen, sjukvård och skoluniformer. Sådana erbjudanden utgör vardagen för Cookie i Mammut (Lukas Moodysson, 2009). Cookie är prostituerad i Thailand och har barn att försörja. För henne är det mest attraktiva alternativet att ha sex med män som betalar, och hon väljer därför det. Men är hennes val fritt? Samtycker hon? Å ena sidan ja – hon gör en förnuftsmässig bedömning och väljer det som bäst gynnar det som är viktigast för henne. Å andra sidan nej – hur kan hon sägas välja fritt när hon bara har usla alternativ? Och i så fall – hur usla måste alternativen vara, och hur lockande belöningen, för att kunna sägas begränsa frivilligheten? Är Dianas val i Ett oanständigt förslag (Adrian Lyne, 1993) frivilligt? Frestelsen är stor att anta det bländande erbjudande hon ställs inför (en miljon dollar i utbyte mot en natt med en främling), men att tacka nej innebär likväl inte svält och umbäranden.

Svårigheten att besvara frågan om Cookies frivillighet har att göra med att vi ofta ser på frivillighet och samtycke på olika sätt i olika sammanhang. För att vara beredda att säga att något görs frivilligt kräver vi olika mycket beroende på kontexten. När det gäller sex verkar vi ofta kräva ganska mycket – vi menar att frivilligt sex fordrar mer än att vi väljer mellan usla alternativ, det kräver att vi med kropp och själ välkomnar den andre, att vi helt enkelt har lust. En risk eller möjlighet är att vi, när det gäller sex, i idén om frivillighet tar in värderingar om att vi måste motiveras av rätt skäl, såsom kärlek eller lust. På detta sätt är Cookie intressant. Vi vill så gärna att hon faktiskt välkomnar Leo – en gissningsvis ovanlig man i hennes värld, och vars moraliska intuitioner talar mot att köpa sex – och att hon inte bara tar emot honom med förhoppning om en belöning.

Sara Belfrage

Foto: Jun Elding

Filmer som nämns i inlägget:
Män som hatar kvinnor, Niels Arden Oplev, 2009 (Svensk Filmdatabas)
12 Years a Slave, Steve McQueen, 2013 (IMDb)
Mammut, Lukas Moodysson, 2009 (Svensk Filmdatabas)
Ett oanständigt förslag, Adrian Lyne, 1993 (IMDb)

Trailrar:
Män som hatar kvinnor

12 Years a Slave

Mammut

Ett oanständigt förslag

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







5 − = 2