Susanne Oxenstierna_Foto_Anna Guldager_LargeApropå de amerikanska och europeiska ekonomiska sanktionerna mot Ryssland skriver Susanne Oxenstierna, forskare i nationalekonomi och Rysslandsexpert, om två ryska teveserier och Putins nostalgitripp.

Som svar på de ekonomiska sanktioner som syftar till att förmå Ryssland att sluta sin inblandning i Ukraina har Ryssland svarat med motåtgärder. Men det är inte energin som har stängts av som alla har befarat, utan i stället inriktar sig de ryska sanktionerna på att kraftigt minska importen av västliga livsmedel, textilier och utländska personbilar. Detta drabbar naturligtvis alla företag som har försett den ryska marknaden med olika varor. Samtidigt drabbas emellertid den ryska befolkningen som inte längre kommer att få tillgång till olika produkter. I stället för Mercedes och BMW får man i fortsättningen nöja sig med Volga och Lada. Vladimir Putin menar att en sann patriot äter, klär sig och kör ryskt. Det är ”made in Russia” som ska gälla framöver, vilket för tankarna till Sovjetunionen och den ständiga varubrist och dåliga kvalitet som utmärkte inhemskt producerade konsumtionsvaror. Drivs Putin av nostalgi, och har han glömt hur det var på Sovjettiden?

Kanske kommer Putin göra samma chockerande upptäckt som Leonid Brezjnev – Sovjetunionens ledare 1964-1982 – i TV-serien Brezhnev (Sergej Snezjkin, 2005). Den gamle Brezjnev, superbt spelad av en porträttlik Sergej Sjakurov, gör en bilresa och stannar spontant till vid en butik i ett mindre samhälle. Där gapar hyllorna tomma, och av det överflöd som den sovjetiska befolkningen sägs leva i kvarstår endast en ensam korvring. Brezjnev tar med sig korven till sitt kontor och skäller ut sina medarbetare, men varken utskällningen eller kontemplation kring korvens symbolvärde leder till någon förändring. Ledaren är senil och hans vapenbröder i Politbyrån väntar bara på hans bortgång. Korvfrågan läggs på is till förmån för den maktkamp som tar vid. Att bortse från bristekonomin var ödesdigert. Ett knappt decennium senare bröt Sovjetunionen samman och man införde marknadsekonomi i Ryssland.

Putin anser dock att upplösningen av Sovjetunionen är en geopolitisk katastrof. Att Ukraina skulle få välja sin egen väg är otänkbart och därför skickas ryska legionärer, vapen och finansiellt stöd till östra Ukraina. Västs ekonomiska sanktioner påverkar den redan försvagade ryska ekonomin negativt, men Putin ändrar inte sin Ukrainapolitik. Makt och kontroll över närområdet och Rysslands naturresurser är det viktiga. Vad händer när ryssarna finner att den isolationistiska, patriotiska politiken inte levererar och levnadsnivån sjunker? Kanske börjar man ifrågasätta om det är värt att offra så mycket för ett ryskt Krim och inflytande i Ukraina?

Ukraina har varit ett omstritt område historiskt, inte minst under det sovjetiska inbördeskriget efter revolutionen 1917, och det är något man kunnat följa bland annat i den ryska TV-serien Det vita gardet (2012) som Axess har sänt under året. Serien bygger på Michail Bulgakovs roman med samma namn och är precis som Brezhnev regisserad av Sergej Snezjkin. Bulgakov beskriver inbördeskriget i ett förtätat kammarspel där vi genom kretsen kring familjen Turbin i Kiev får uppleva fasorna, och Snezjkin lyckas som i Brezhnev skapa en oerhört tät atmosfär. Man kan nästan känna doften av personer och miljöer.

Även i Det vita gardet använder sig Snezjkin av skådespelaren Sergej Sjakurov. Här i skepnad av ”hetman” för hela Ukraina, ledaren som med stöd av tyskarna tog makten i april 1918. Hetmanens tid vid makten blir kort, han måste fly då Symon Petljura intar Kiev i december samma år. För att obemärkt få ut den ukrainske ledaren bestämmer tyskarna att hetmanen ska kläs ut till tysk officer, och man fejkar en skottskada i hans huvud så att man med bandage kan göra honom oigenkännelig. Scenen där Sjakurov bandageras till tonerna av en operaaria är obetalbar. Liksom Brezjnev i korvfrågan är han situationens fånge, de bättre beslutens tid är för länge sedan förbi och han bärs ut på bår under tysk flagg.

Är det inte också dags för Putin att kalla hem de ryska medborgare som tagit makten i östra Ukraina? Låt dem gärna tåga ut under rysk flagg, i ryska uniformer utan maskerande bandage. Bättre fly än illa fäkta. Snezjkins Det vita gardet levandegör historien om hur alla är inbördeskrigets förlorare, och hans Brezjnev, den sovjetiska stagnationens chefsdesigner, är åtminstone en kort stund mycket besviken över resultaten i den sovjetiska verkligheten. Det finns med andra ord inte så mycket för Putin att vara nostalgisk över.

Susanne Oxenstierna

Foto: Anna Guldager

Filmer/serier som nämns i inlägget:
Brezhnev, Sergej Snezjkin, 2005 (IMDb)
Det vita gardet, Sergej Snezjkin, 2012 (IMDb)

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







− 7 = 0