Ylva Björklund_Foto_Turgay CobanDen 14 maj 1981 erkände riksdagen teckenspråket som dövas första språk. Sedan dess anordnas Teckenspråkets dag den 14 maj varje år i olika städer i Sverige. Vi bad Ylva Björklund, som själv är döv och är arrangör för Dövfilmfestival, att skriva om hur döva och dövkultur skildras i film.

“Kan man höra snö som faller?”

När hörande gör film om döva utgår de oftast från vad de tycker att döva saknar: ljud, tal, språk och – viktigast av allt – musik. I Bortom tystnaden (Caroline Link, 1996) revolterar den hörande dottern mot sina döva föräldrar genom att söka till ett musikkonservatorium. I ett försonande och ömt ögonblick står sedan pappan i fönstret och ställer dottern en fråga om fallande snö, som ett försök att bygga en bro mellan deras två världar.

I Mr Hollands symfoni (Stephen Herek, 1995) hittar en hörande far och hans döve son tillbaka till varandra när sonen och hans kompisar sjunger faderns musik på teckenspråk. I Bortom alla ord (Randa Haines, 1986) spelar den Oscarsbelönade skådespelerskan Marlee Matlin en ung, arg och döv kvinna som blir kär i en hörande talpedagog. Här är det både talet och musik som skapar en klyfta mellan dem.

När hörande gör filmer om döva blir det på hörandes villkor och ur hörandes perspektiv. Döva blir personer vars största karaktärsdrag är att de saknar hörsel. I många filmer botas de med mirakeloperationer och blir hörande. Någon gång är de kanske superhjältar med läppavläsning som expertisområde. De kan ofta prata och använder teckenspråk endast sporadiskt.

Minns ni till exempel när Joker möter och förälskar sig i vuxendöva Malin i teveserien Rederiet (1992-2002)? Då tecknar och pratar hon samtidigt, trots att det ju är Malin som är döv och inte Joker. Om hon kan prata, varför tecknar hon? Borde det inte i stället vara Joker som kämpar för att teckna till Malin? Här blir teckenspråket bara en symbol som Malin själv bär för att visa att hon inte är som andra.

Att fokus ofta ligger på vad hörande filmskapare tycker att döva saknar syns inte minst i titlar som Bortom alla ord och Bortom tystnaden. Titeln på den schweiziska filmen Stille Liebe skulle direktöversatt till svenska ha blivit “Tyst kärlek”. Lyckligtvis fick döva filmfestivalarrangörer vara med och påverka, och den svenska titeln blev i stället Antonias resa (Christoph Schaub, 2001). Alternativet “Tyst kärlek” sänder en signal till publiken att fokus ligger på bristen på hörsel, medan “Antonias resa” sänder en signal om att huvudpersonen Antonia skildras som individ på samma villkor som alla andra – och bara råkar vara döv.

Döva använder ofta begreppet deafhood, ett begrepp som står i direkt kontrast till den medicinska definitionen av döva som personer utan hörsel. Deafhood ser den döva individen som medlem av en språklig och kulturell minoritet. Dövas språk, teckenspråket, är ett visuellt och gestuellt språk med en egen grammatik som skiljer sig mycket från det talade språket. Teckenspråket är också grundbulten i dövkulturen och skapar en gemenskap, en medvetenhet och en stark identitet som minoritetsgrupp. I dövkultur ryms skapande, muntliga traditioner, egna normer och sätt att se på omvärlden.

I Stockholm finns den årliga festivalen Dövfilmfestival som visar film för alla på temat teckenspråk och dövkultur. Festivalen firar 15 år i höst, och om man följt festivalen genom åren har man kunnat se en enorm utveckling. Det första årets fem långfilmer var alla producerade av hörande och hade just ”vad döva saknar” som bärande tema. De senaste åren har det visats många långfilmer, kortfilmer och dokumentärer som är helproducerade av döva själva. De handlar om samma saker som vilken annan film som helst: kärlek, intriger, action, gangsters, sci-fi – men med skillnaden att dövfilm utspelar sig huvudsakligen på teckenspråk och speglar dövas egen kultur.

I Storbritannien har man startat projektet BSL Zone, där döva filmare fått stöd till sina filmer. Resultatet har inte låtit vänta på sig, och flera fina filmer har sprungit ur projektet. En av dem är Louis Neethlings Departure Lounge (2009), om en spirande vänskap mellan en äldre och en yngre man och hur livsomvälvande ett sådant möte kan bli. (Länk till filmen nedan.) I Sverige har vi flera duktiga döva filmare som jobbar mer eller mindre ideellt, men det finns också döva som bildar produktionsbolag. Dramaski är ett sådant exempel, och de har bland mycket annat gjort kortfilmen Jag har inte tid att dö (Mindy Drapsa, 2011) om det moderna samhällets tidshets. Det är en fin film på ett viktigt tema, på teckenspråk. (Länk till filmen nedan.) För att ta ytterligare ett exempel på svensk dövfilm: Niklas Wanjura är en ideell filmmakare som till sommaren offentliggör sin tredje kortfilm, villduhamitthjarta.se, en varm film om kärlek där döv möter hörande fast men en alldeles egen twist. Så, intresset och kraften finns, och svensk dövfilm skulle sannolikt få en rejäl produktionsskjuts framåt av ett projekt liknande det i Storbritannien.

Film har alltid passat döva och teckenspråk. Stumfilmen var lika tillgänglig för alla och när journalfilmerna kom i början av förra seklet kunde döva ta del av nyheter på precis samma villkor på hörande. Döva vallfärdade till biograferna. Film är fortfarande ett fantastiskt medium för teckenspråk och dövas egen kultur – och dövfilm är ett fantastiskt sätt att bjuda in hörande i en ny och spännande men inte särskilt tyst värld.

Ylva Björklund

Foto: Turgay Coban

Filmer/serier som nämns i inlägget:
Bortom tystnaden, Caroline Link, 1996 (IMDb)
Bortom alla ord, Randa Haines, 1986 (IMDb)
Mr Hollands symfoni, Stephen Herek, 1995 (IMDb)
Rederiet (TV), 1992-2002 (IMDb)
Antonias resa, Christoph Schaub, 2001 (IMDb)
Departure Lounge, Louis Neethling, 2009 (IMDb)
Jag har inte tid att dö, Mindy Drapsa, 2011
Villduhamitthjarta.se, Niklas Wanjura, 2014 (Kommande. Info från filmregissörens egna sida.)

Se hela Departure Lounge

Se hela Jag har inte tid att dö 

Trailrar:

Bortom tystnaden (tysk trailer)

Bortom alla ord

Mr Hollands symfoni

Trailern till kommande Villduhamitthjarta.se

Mer information om Dövfilmfestivalen:
www.dovfilmfestival.se

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







5 − 1 =