Tove Torbiörnsson

Inför Almedalsveckan har vi bett ett par skribenter att skriva om filmer som påverkat samhällsdebatten och förändrat Sverige. I dag skriver Tove Torbiörnsson, chef för avdelningen Omvärld på Filminstitutet, om filmen som ledde till förändringar av den dåvarande fattigvårdslagstiftningen och om filmerna som varit avgörande för hennes politiska uppvaknande.

Kan en film påverka realpolitiken?

Min dotter spelar fotboll. Vi pendlar mellan ett liv i Stockholm och Berlin i Tyskland. På min dotters gamla fotbollsplan i östra delen av Berlin mötte fotbollsföreningen våren med sätta upp affischer inför Herrentag, Fars dag. På dem stod att man skulle fira med att låta ett kvinnligt toplessteam spela på plan. Jag tänkte först att det var ett dåligt skämt. En massa flickor och pojkar spelar i klubben, vad skapar detta för världsbild? Jag frågade kvinnan som arbetade i idrottsplatsens bar om jag verkligen sett rätt, och vad hon i så fall personligen tyckte om initiativet. Hon tänkte efter en kort stund och svarade sedan rappt. “Det är skitbra!”, sa hon. “Jag säljer som smör, ölen flödar, årets bästa dag”. Jag fann inte riktigt orden med min hemmasnickrade tyska. “Men det är inte så bra att tjejerna spelar fotboll för då får de tjocka ben”, avbröt en man som stod vid bardisken och köpte vad som verkade vara dagens sjätte öl. Det här skulle kunna bli den första scenen i en film, tänkte jag. Att jag inte hade en kamera!

Kan man påverka utvecklingen och förändra samhället genom att göra film? Är jag naiv som tror det? Antagligen. En liknande scen som den ovanför skulle aldrig hända i Sverige, väl? Men så minns jag en radiodokumentär av Susanna Edwards som jag hörde för några år sedan. Den handlade om fotbollsklubben Hammarby, där ledningen ville att ett lag för flickor födda 1997 skulle tagga ned. De spelade för bra och vann för mycket. Den mycket uppskattade tränaren Marie Appelgren fick gå trots massiva protester. Dokumentären hette Laget som vann för mycket och sändes i P1. Det blev en stor debatt i dagstidningarna, men skedde en förändring?

Jag tänker på när jag såg den oändligt gripande stumfilmen Ingeborg Holm (Victor Sjöström, 1913) på Cinemateket i Stockholm. Vad vore mitt samhällsengagemang och filmkunnande utan Cinemateket? Utan just den här filmen? Ingeborg Holm skildrar en kvinna som blir änka och som inte kan fortsätta driva butiken hon haft med sin man. Skulderna och omständigheterna blir för höga och svåra. Hon förlorar allt. Sin värdighet, sina barn och med dem sitt livs mening. Sådant vi fasar, sådant som skulle kunna hända vem som helst. Scenerna är starka och outhärdliga.

Ingeborg Holm digitaliseras i detta nu i Filmhuset i Stockholm, för att kunna bevaras och visas för eftervärlden. Det är en brännande intressant film – och det är en film som gjorde det otroliga och faktiskt påverkade realpolitiken och ändrade fattigvårdslagstiftningen. Filmen skapade en stark debatt kring hur fattigvårdsinstitutionerna sköttes, hur de utövade sin makt och fattade omänskliga myndighetsbeslut. Manusförfattaren Nils Krok baserade filmen på en verklig händelse som hade korsat hans väg. Filmen är den första i Sverige, och möjligen den första i världen, som påverkat samhällsdebatten och åstadkommit den typen av förändringar. Victor Sjöström själv kallade den för “konstnärlighetens och allvarets genombrott i svensk film”. Jag håller med, och filmen berör lika djupt idag som för 100 år sedan.

Att bli berörd kan göra att man vaknar som samhällsmedborgare och politisk människa. Genom åren har ett antal filmer spelats upp och fastnat i mitt mentala bibliotek, gett energi till att undersöka, diskutera och förändra. Oftast bara i tanken och i viljan, men om jag hade varit politiker så skulle jag utan tvekan ha använt mig av rörliga bilders kraft.

Jag minns till exempel första gången jag såg en dokumentär på en biograf. Det var en skolbiodag, en sådan där dag när man går på bio och inte själv får välja film. En dag när man får se något som man annars aldrig hade sett. Hela tanken med skolbion är att utveckla barns och ungdomars seende, och mitt liv hade sett annorlunda ut om jag inte sett denna film denna dag. Filmen hette Ett anständigt liv (Stefan Jarl, 1979), och efter att ha sett den blev jag en annan människa. Jag förstod vad som hände på Plattan där min bästa väns farsa hängde, och jag förstod vad hennes familj gick igenom, vad klass betyder och vad droger gör med människor och dem i deras närhet. Denna film måste ha påverkat alla skikt i vårt samhälle.

Lilja 4-ever (Lukas Moodysson, 2002), Hets (Alf Sjöberg, 1944) och Flickorna (Mai Zetterling, 1968) är med sina teman trafficking, pennalism och uppror ytterligare filmer som varit avgörande för min blick på världen, min nyfikenhet och lust att arbeta med film. Vid sidan av mitt jobb är jag också en stor filmkonsument, och jag tror jag har sett minst en film om dagen de senaste trettio åren. Om detta är jag inte ensam, vi är många som gör samma sak. Jag har till exempel sett filmen Skruva den som Beckham (Gurinder Chadha, 2002) tillsammans med min dotter ett oräkneligt antal gånger. Enligt hennes fotbollstränare är den en av de största västerländska filmsuccéerna i Kina, och det var också den första västerländska spelfilmen att visas på nordkoreansk tv.

Fotboll och film kan förena och förändra, det vill jag i alla fall fortsätta tro.

Tove Torbiörnsson

Foto: Svenska Filminstitutet

Filmer som nämns i inlägget:
Ingeborg Holm, Victor Sjöström, 1913 (Svensk Filmdatabas)
Ett anständigt liv, Stefan Jarl, 1979 (Svensk Filmdatabas)
Lilja 4-ever , Lukas Moodyson, 2002 (Svensk Filmdatabas)
Hets, Alf Sjöberg, 1944 (Svensk Filmdatabas)
Flickorna, Mai Zetterling, 1968 (Svensk Filmdatabas)
Skruva den som Beckham, Gurinder Chadha, 2002 (IMDb)

Trailrar:

Lilja 4-ever

Skruva den som Beckham

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







× 4 = 20