UlfZanderStor

I morgon, den 11 september, är det 12 år sedan terrordåden i New York 2001. Vi bad Ulf Zander – professor i historia vid Lunds universitet och författare till boken Clio på bio: Om amerikansk film, historia och identitet – att skriva om en film med anknytning till dåden. Han valde United 93 (Paul Greengrass, 2006).

Till skillnad från övriga tre krascher skedde United Airlines flight 93:s i det tysta. De obehagliga men samtidigt spektakulära tevesändningarna från Manhattan och Pentagon, där tre andra kapade flygplan med full kraft flugit in i Twin Towers respektive Pentagon, hade ingen motsvarighet på den åker norr om Shanksville i Pennsylvania där de förkolnade resterna av United 93 endast antydde vad som hade hänt. Förutom bilder från vrakplatsen, som snart omvandlades till ett tillfälligt och tidvis omstritt minnesmärke, återstod bara enstaka föremål samt ljudupptagningar från cockpit och hjärtskärande telefonsamtal från passagerare som ringt upp anhöriga för att ta ett sista farväl.

När regissören Paul Greengrass gjorde en film om United 93:s sista flight blev resultatet ingen enkel och rätlinjig hjältehistoria. United 93 tar sin början i det hotellrum där de blivande attentatsmännen förbereder sig. När motivet växlar till en svepande panorering över Manhattan ser det ut som en vanlig upptakt till en amerikansk film i storstadsmiljö – men skillnaden här är att kaparnas bön dröjer sig kvar på ljudspåret.

Visserligen får åskådaren få ledtrådar till deras bevekelsegrunder, men skildringen av dem uppvisar inga likheter med många tidigare stereotypa filmexempel på muslimska fanatiker. Tvärtom förmänskligas framför allt deras ledare Ziad Jarrah i Khalid Abdallas gestaltning. Han tvekar inte inför uppdraget, men inför avfärden visar han upp en mänsklig sida då han ringer för att ta avsked av sin älskade.

Med hjälp av en handhållen kamera och parallellklippningar mellan före och under United 93:s flygning och vad som sker på olika flygkontroller, lyckas filmteamet skapa en förtätad, närmast dokumentär stämning. Inledningsvis är det ”business as usual”, det finns ingenting som tyder på att den 11 september 2001 ska bli en annorlunda dag. I flygledartornen är stämningen avslappnad. För personal och passagerare är det fråga om en rutinflygning från kust till kust. I allt väsentligt känner vi igen oss i flygpassagerarens vardag med väntan, förseningar och lättnad när planet väl är i luften. Det vardagliga inslaget förstärks av att skådespelarna inte är välkända stjärnor.

Ju längre filmen lider, desto snabbare blir scenbytena för att helt upphöra när dramat ombord på United 93 går mot sin kulmen. Fokus ligger då på dramats upplösning. En blond, tysk affärsman får den mindre smickrande rollen som en naiv pacifist som hellre förlitar sig på en svag förhoppning om räddning än konkret handling. Han står i skarp kontrast till handlingskraftiga amerikaner som går till attack mot kaparna under devisen ”Let’s roll!”. Även om vi på förhand vet utgången inbjuder filmen till en förhoppning om att de trots allt ska lyckas. Dessutom inbjuds åskådaren att fundera över hur hon eller han skulle agera i motsvarande situation: skulle jag vara beredd att riskera eller offra mitt liv för att rädda andras?

Den sista, desperata striden – ett ”last stand” av klassiskt amerikanskt snitt – och den efterföljande martyrdöden fyllde en viktig funktion såväl i efterföljden av 11 september som i filmen. Bland DVD-utgåvans bonusmaterial finns dokumentären United 93: familjerna och filmen. I den skildras möten mellan anhöriga till de passagerare som dog och några av dem som medverkade i United 93. En återkommande synpunkt är att sorgen och saknaden är lättare att bära om andra får insikt i vad som hände ombord på ett dödsdömt flygplan den 11 september 2001. Livet måste gå vidare även om en släkting eller nära vän var ett av offren i en brutal och alltjämt pågående, världsomspännande konflikt.

Ulf Zander

Foto: Kennet Ruona

Filmer som nämns i detta inlägg:
United 93, 2006 (IMDb)

Trailer United 93:

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







8 × 5 =