Yukiko Duke_Anna Widoff_LargeI dag skriver Yukiko Duke, redaktör på litteraturtidningen Vi Läser, om språk och kulturkrockar på bio. Och, om Humphrey Bogarts japanska, välartade kamrerröst.

Jag sitter på en föreläsning om nya medier. Det är lite väckelsemöte över hela arrangemanget.

“Film är ett universellt medium, det talar till oss alla – oberoende av vilka vi är”, säger föreläsaren trosvisst.

“Men film talar på helt olika vis”, tänker jag för mig själv och funderar på mina bioupplevelser under sex år i Asien. Jag flyttade till Tokyo 1988 för att plugga journalistik. Mitt 22-åriga jag trodde att det skulle bli lätt. Jag talade ju språket, hade mammas släkt där – och hade dessutom pendlat mellan Sverige och Japan sedan barnsben. Men till en början blev ingenting riktigt som jag hade tänkt mig: jag drabbades av en massiv kulturchock.

Efter en närmast surrealistisk dag på universitetet vacklade jag in på Tokyos motsvarighet till Cinemateket för att se klassikern Utpressning (Howard Hawks, 1946). “Humphrey Bogart är ju ändå alltid Humphrey Bogart”, intalade jag mig. Det var då Bogey började tala. På japanska. Med en len, välmodulerad baryton. Borta var den där nasala, karaktäristiskt raspiga rösten, borta var all svärta mellan raderna. Bogey lät som en torr, välartad kamrer som satt och läste innantill.

Filmen var både nydubbad och textad, vilket äldre filmer ofta kan vara i Japan. Jag försökte låta bli att lyssna på kamrer-Bogey och läsa textningen istället. Och upptäckte att den kärva, slangiga 50-talsamerikanskan hade förvanskats till oigenkännlighet. Borta var alla erotiska och politiska undertoner: filmen hade reducerats, blivit alldeles blodfattig. “Jäkligt trist rulle”, muttrade det unga paret bredvid mig gång på gång.

Efter att ha genomlidit 115 minuter misshandlad Howard Hawks-klassiker, tänkte jag att jag måste muntra upp mig. Och beslöt mig för att se filmen efter, den brittisk-amerikanska humorpärlan En fisk som heter Wanda (Charles Crichton, 1988). Men när John Cleese öppnade munnen, var det åter kamrer-Bogeys röst som strömmade ut i biografen. (Några biobesök senare hade jag lärt mig: det finns ett batteri dubbingskådespelare som dubbar allt i Japan. Samma skådis är Humphrey Bogarts, Liam Neesons och Danny DeVitos röster på duken. På den kvinnliga sidan delar Marilyn Monroe, Goldie Hawn och Angelina Jolie röst.)

De mångbottnade skämten i En fisk som heter Wanda var förstås lost in translation. Men det intressanta var att den japanska biopubliken ändå hade kungligt roligt. Hela tiden. Åt sådant som jag och de fem andra västerlänningarna i publiken inte alls fattade. Japanerna skrattade sig fördärvade åt repliker om arbete och relationer, medan västerlänningarna frustade åt John Cleeses plastik och de få ordvitsar som hade överlevt. Aldrig har det blivit så tydligt för mig att vi tolkar film olika beroende på vår kulturella bakgrund.

Sex år senare var det dags för mig att lämna Asien. Då hade jag suttit på utomhusbio i Kambodja och fått uppleva hur en biopublik unisont buade ut filmens hjälte, Charlie Chaplin, för att han slog en gammal man. (“Den gamle är visserligen skurk, men han är en åldring och sådana slår man inte.”). Jag hade sett en sydkoreansk publik heja på den sataniskt elaka Joan Crawford (spelad av Faye Dunaway) när hon psykiskt misshandlar sin adoptivdotter Christina i Mommie Dearest (Frank Perry, 1981). (“För det är en dotters plikt att ära sin mor och Christina gör inte det tillräckligt.”) Jag hade suttit på en thailändsk utebio, sett Apocalypse Now (Francis Ford Coppola, 1979) och hört bänkgrannarna diskutera vietnamesernas lidande. (“Amrisarna gjorde helt rätt, de jävla vietnameserna ska hållas kort.”)

Visst talar filmen till oss. Men den säger inte nödvändigtvis samma sak till oss alla.

Yukiko Duke

Foto: Anna Widoff

Filmer som nämns i inlägget:
Utpressning, Howard Hawks, 1946 (IMDb)
En fisk som heter Wanda, Charles Crichton, 1988 (IMDb)
Mommie Dearest, Frank Perry, 1981 (IMDb)
Apocalypse Now, Francis Ford Coppola, 1979 (IMDb)

Trailrar:

Utpressning

En fisk som heter Wanda

Mommie Dearest

Apocalypse Now

Kommentera

Din kommentar kommer att visas här då den blivit godkänd av sidans administratör.



Namn*:


E-post*:


Hemsida:







3 × 3 =